”Smutskasta inte en välrenommerad friskola!”

Antingen har Marcus Larsson och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans dåliga kunskaper om hur skolpengssystemet fungerar eller så har ni avsiktligt misstolkat situationen när kommuner vill att IES etablerar sig. Påståendet att en etablering av IES i en kommun riskerar innebära skattehöjningar saknar grund.

Ni hävdar att skolpengen är snedfördelad eftersom elevunderlaget kan skilja sig. Men då missar ni att beskriva kommunernas socioekonomiska viktning av skolpengen. Det vill säga en kommun kan när som helst vikta om vad en elev med en viss socioekonomisk bakgrund ska få i skolpeng.

Ni hävdar även att det faktum att kommunala skolor måste se över sin verksamhet gör det dyrt. I en inledande fas innebär förstås alternativ till den kommunala skolan en omställning för de redan existerande skolorna. Den kloka skolpolitikern eller skolledaren ser detta som en möjlighet att förbättra sin verksamhet och lära från det uppenbarligen fungerande alternativ som IES erbjuder istället för att sura och sitta med armarna i kors. Stora delar av Sverige har dessutom stora ökningar av barnkullar framöver vilket gör att det oavsett behövs ytterligare skolor. Därtill är skolvärlden med ständigt förändrade årskullar alltid i behov av att vara flexibel. Det gör inte IES någon skillnad på.

Så detta med hyressubventioner för IES. Den förra regeringen Löfven tydliggjorde möjligheten att kommunen betala för faktiska hyreskostnader och inte en schablonberäkning utifrån de kommunala kostnaderna för ofta gamla lokaler med låga hyror. Att kalla det för en hyressubvention är missvisande, det handlar snarare om att kommunen betalar vad en ny skola faktiskt kostar.

Flera kommuner, även S-styrda, inser att en etablering av en kvalitetsmässigt bra skola innebära stora fördelar för kommunen. Man blir mer attraktiv för familjer att flytta till vilket ökar skatteintäkterna. Kunskapsnivån ökar och skolmisslyckandena bland ungdomar minskar. I tillväxtkommuner tar dessutom friskolan den inledande investeringskostnaden vilket minskar trycket på den kommunala investeringsbudgeten jämfört med om kommunen själv ska bygga en ny skola. Finansborgarrådet i Stockholm konstaterade nyligen att IES klarar att bygga sina skolbyggnader till halva priset jämfört med kommunen. Bara det är en tankeställare.

I grunden är det för friskolemotståndare antagligen det som stör mest med de mest framgångsrika fristående skolaktörerna. Att de lyckas erbjuda något som föräldrar och elever röstar för med fötterna och därmed blottar de utmaningar som den enhetliga kommunala skolan inte allt för sällan har.

Det är ganska uppenbart att detta inte handlar om artikelförfattarnas intresse för låg skatt, utan istället ett motstånd mot valfrihet och fristående alternativ i skolan. Skriv det då rakt ut istället för att smutskasta ett av de mest välrenommerade friskoleföretagen.

Ulla Hamilton, friskolornas riksförbund