”Sluta tänk att språket måste komma först”

Vad är nyckeln till framgångsrik integration? Språket är det vanligaste svaret på frågan. Både i söndagens partiledardebatt och i den generella diskussionen. Att tillägna sig det svenska språket bedöms ofta vara det viktigaste, och röster höjs för högre krav på nyanlända vad gäller att lära sig svenska.

Ja. Språket är utan tvekan av enormt stor vikt. Men nu har det gått tillräckligt lång tid sedan hösten 2015 för att vi som samhälle kan utvärdera och ta lärdom av de senaste årens insatser för integration. Vi, som skriver den här debattartikeln, har gjort det. Det visar sig att även om språket är mycket viktigt, finns det andra faktorer som påverkar integrationen i minst lika hög grad, och som dessutom faktiskt står i vägen för språkinlärningen.

Det är hög tid att ställa tydligare krav på politiska beslutsfattare och andra nyckelaktörer – sådana som vi själva – att lära sig mer om vilka insatser som faktiskt har effekt och hur vi omsätter lärdomarna i praktisk handling. Det kräver i sin tur mindre av plakatpolitik och förenklingar, och mer av samverkan mellan sektorer, resurser till uppföljning och ödmjukhet för att lära sig och våga ompröva längs vägen.

1. Det är för enkelt att tro att språkkurser kan lösa integrationen. Reach for Change har sedan 2016 stöttat sju innovativa organisationer (Barnrättsbyrån, IT Guide, Kompis Sverige, Kidnovation, Mitt Livs Val, Right To Play Sverige och The Good Talents). Verksamheterna tar sikte på olika delar i integrationsprocessen (exempelvis arbetslivsintroduktion, studiemotivation, sociala nätverk och kunskap om rättigheter), men inget av dem fokuserar i huvudsak på språkinlärning. Trots det ser vi att flera initiativ har lett till mätbara förbättringar i deltagarnas språkkunskaper. Vår uppmaning är därför att sluta tänk språket först. Det finns effektiva lösningar där språket är en integrerad del men som inte lever i ett vakuum.

2. Mentalt välmående är en nyckelförutsättning. Reach for Changes nya rapport visar att den viktigaste och grundläggande variabeln för framgångsrik integration är mentalt välmående. Det manar till försiktighet med att dra svepande slutsatser om att tuffare krav på dem som tagit sig hit skulle vara en universallösning för framgångsrik integration. Låt oss i stället börja i rätt ände och identifiera hur vi mer effektivt kan möta och fånga upp grupper, såsom ensamkommande barn och unga, som i större utsträckning än andra bär med sig trauman och mental ohälsa.

3. Goda avsikter är inte lika med positiva effekter. Flera av de insatser Reach for Change har stöttat visade inledningsvis relativt nedslående resultat, eftersom man inte hade den effekt som avsågs. Men genom att löpande följa upp effekten på målgruppen, ensamkommande barn och unga, har verksamheterna lyckats anpassa insatserna och åstadkomma mätbara positiva resultat. Uppföljningen har gjorts genom en komparativ studie, jämförelser mellan ungdomar som deltagit i initiativen och sådana som inte gjort det. Här är vår bild att alldeles för lite löpande uppföljning av den typen görs av integrationsinsatser och att kunskapen om vilka insatser som faktiskt har effekt är alldeles för grund. Samtliga aktörer som arbetar med integrationsfrågan behöver investera i effektmätning då det uppenbarligen finns behov av att utveckla kunskapsläget.

Så låt oss inte stirra oss blinda på enbart språket utan lyft blicken och se till att förstå vad som faktiskt ger effekt.

Nicklas Wallberg, Sverigechef Reach for Change

Sara Damber, vd Stenbeck Stiftelse och medgrundare Reach for Change

Viktor Wallström, Executive Vice President, Communications & Sustainability Tele2

Anna Lindh, verksamhetsledare Right To Play

Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån

Gunilla Lundberg, grundare IT-Guide

Imad Elabdala, grundare Kidnovation

Natassia Fry, grundare Kompis Sverige

Rebecca Madhani, verksamhetschef Mitt Livs Val

Sandra Kinnaman Nordström, medgrundare The Good Talents