Slöjförbud straffar dem som blir utsatta för förtryck

Ännu en gång är debatten om slöjan igång. Denna gång är det Moderaternas partistyrelse som föreslagit en statlig utredning vad gäller slöjförbud i förskolan och grundskolan. Motiveringen är att skolan ska vara en frizon där flickor och pojkar behandlas lika.

Åter talar politikerna om ett viktigt och relevant ämne, men som alltid är det den som blir utsatt för förtryck som ska straffas. Nu är det flickor som ska straffas genom att kastas mellan två miljöer som ställer motsägelsefulla krav och förväntningar på dem.

Ett samhälle som väljer att införa förbud gentemot den som blir utsatt för förtryck gör ställningstagandet att problemet ligger hos offret och inte där det borde ligga – hos förtryckaren. För att en förändring ska ske måste vi nå ut till förtryckaren och begränsa dennes självbestämda rättighet att styra.

Att ett barn tvingas bära slöja är ett problem som givetvis bör diskuteras. Vi får däremot inte bukt med problemet genom det föreslagna förbudet.

De som förespråkar slöjförbud hänvisar ofta till att Frankrike har gjort något liknande, det vill säga ett slöjförbud i skolor vilket implementerades 2004.

I en nyligen presenterad undersökning har det visat sig att det franska förbudet har lett till en försämring avseende utsatta kvinnors utbildningsnivå och arbetskraftsdeltagande. Vidare visade studien att förbudet ger de berörda en känsla av att de blir diskriminerade.

En konsekvens av den upplevda diskrimineringen är minskat förtroende gentemot de statliga institutionerna. Att uppfatta offentliga institutioner som ens fiende kan i längden dels leda till polarisering, dels till isolering.

I Storstadskartläggningen om hedersrelaterat våld och förtryck framgår tydligt att särskilt mammors deltagande på arbetsmarknaden har stor betydelse för ungdomars utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck.

Av denna anledning bör vi som vill se en minskning av slöjtvång tänka igenom hur vi ska nå ut till de barn och vuxna som blir utsatta för förtryck. Om någon förändring ska åstadkommas måste fokus ligga på dem som bidrar till förtrycket – på religiösa friskolor. I stället för att rycka av ett plagg bör man fokusera på de fundamentalister som bedriver undervisning i svenska friskolor och bidrar till en begränsning i barnens liv.

Vi måste ta hedersproblematiken på största allvar och vi måste ändra på den rådande taktiken för att minska den.

Ja, hedersrelaterat våld och förtryck är vanligt förekommande de grupper som bär slöjor och dess normer har sin grogrund i slutna grupper. Därför kan ett eventuellt slöjförbud mycket väl bidra till ökad inneslutenhet* likt det franska fallet men också till minskad mobilitet, vilket är en grogrund för hedersnormer och hedersvåld. I storstadskartläggningen framgår det tydligt att inneslutenhet och minskad möjlighet till religiös och social mobilitet är av avgörande betydelse för hedersrelaterat våld och förtryck.

Skolan är och bör alltid vara en fristad för alla barn, även för dem som är utsatta för religiöst eller hedersrelaterat förtryck. Denna fristad kommer inte bestå om vi väljer att gå efter de utsatta. Snarare bör skolpersonalen få redskap för att de på ett empatiskt och professionellt sätt kunna bemöta både utsatta ungdomar och de föräldrar som fråntar barnen deras mest fundamentala rättigheter.

* ”Inneslutning innebär isolering och segregering som individ och som grupp. Det handlar om att man inte har möjlighet att skapa relationer med andra. Inneslutning beskriver det faktum att våldsutövning ökar i introverta och inneslutna grupper där samspelet med andra grupper är låg, det vill säga att den sociala och ekonomiska rörligheten är låg.”

Sabat Nader, lärare, Statens institutionsstyrelse

Hanna Jokel, studerar statsvetenskap vid Lunds universitet,  aktiv inom SSU