”Slå ihop regionernas färdtjänster”

Så här är det i dag: färdtjänst är ingen garanti för rörelsefrihet. I dag råder ett byråkratiskt och oförutsägbart system. Även vi som har färdtjänst beviljad, har kraftigt begränsad rörelsefrihet utanför våra regioner – till och med utanför våra kommuner. 

Regionernas och kommunernas färdtjänstsystem skiljer sig åt när det gäller egenavgifter; vilka hjälpmedel vi får ta med; regler för medresenär eller ledsagare; högkostnadsskydd samt taxesystem. I några regioner är färdtjänsten uppstyckad per kommun, som i Region Uppsala där varje kommun har sina egna regler och taxor. Om vi ska till en grannkommun inom Region Uppsala, behöver vi söka riksfärdtjänst för det.

LÄS MER: ”Resor i regionernas egen regi kan leda till taxidöd”

Det vore vettigare med ett sammanhållet färdtjänstsystem över hela landet, som dessutom beviljas alla som behöver det. Riksfärdtjänst borde avvecklas och regioners och kommuners färdtjänst borde slås ihop. Vi måste kunna veta att vi kan använda vår färdtjänst såväl i Malmö som på Gotland.

I dag kan till exempel Region Stockholm bevilja eller avslå färdtjänst på helt andra premisser och med helt annan stränghet än Region Örebro. Just nu pågår ett rättsfall där en blind person stämt Region Örebro för att ha nekat färdtjänst. 

Riksfärdtjänst är egentligen bara ett system av biljetter. Efter ansökan kan vi beviljas tillstånd för att resa på nationell kollektivtrafik såsom SJ:s tåg. Riksfärdtjänst ansöker vi om från fall till fall, för varje gång vi ska göra en resa som korsar en eller flera regioner. Detta är ett omständligt och osäkert system, som allra mest drabbar den som vill resa ofta – som till exempel bor i Göteborg men har sina föräldrar i Halmstad.

Men om vi väl har kommit till en annan region, och ska tillbringa en tid där, då behöver vi kanske färdtjänst på plats inom den regionen. Det kanske kan hända om man vill tillbringa sommaren hos sina föräldrar. 

Eller om vi ska närvara under Almedalsveckan på Gotland. Då måste vår hemregion bevilja tillfälliga biljetter till den region som vi vistas tillfälligt i. 

Detta händer oss när vi ska delta i Almedalsveckan: Vi behöver runt tio resor inom Visby, och måste ansöka minst två veckor i förväg. Sedan prioriterar färdtjänst på Gotland ändå sina egna invånare, så vi får bara färdtjänstbil om det finns en över. Ifall vi då i stället får skjuts på annat sätt så har vi inte använt alla resor, men de är ändå förverkade. 

Vi måste också ta reda på vad som gäller för gästregionens färdtjänstresor. I en del regioner kan vi inte ha sällskap utan att betala en speciell avgift. I en del regioner får vi inte färdtjänst efter klockan 22 på kvällen. Det är svårt att överblicka och vissa av dessa tillämpningar är uppenbart orimliga. Varför skulle vi inte kunna få röra oss utanför hemmet efter klockan 22?

År 2009 ratificerade Sverige FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige har alltså sedan länge åtagit sig att se till att vi med nedsatt funktionsförmåga ska ha samma möjligheter som alla andra, samma valmöjligheter i vårt eget liv och samma deltagande i samhället. 

Beviljandet av färdtjänst måste ske så att alla med behov får resa. Dessutom måste det ske konsekvent och jämlikt över landet. Slutligen måste systemet jämkas så att det blir smidigare att använda. 

Enligt oss är bland det absolut viktigaste detta: Möjligheten att förflytta sig utifrån sina behov och att resa på samma villkor som alla andra.

Åsa Strahlemo
Förbundsordförande DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet

Jaan Kaur
Ordförande DHR Region Stockholm

Carolina Nordbeck
Ordförande DHR Skåne

Krister Frank
Ordförande DHR Göteborg