Skurups politiker hetsar mot ensamkommande

Den politiska ledningen i Skurups kommun valde att polisanmäla 17 ensamkommande flyktingbarn för bidragsbrott efter att dessa fått sin uppskattade ålder ändrad – i vissa fall uppåt men även nedåt. Detta trots att det varit känt att alla de 17 anmälda i alla händelser var minderåriga när de kom till Sverige, trots att inga bidrag betalats ut till barnen – vilket inte kan ha varit en okänd eller otillgänglig uppgift för kommunpolitikerna – och trots att chefstjänstemännen i kommunen avrådde från att göra en polisanmälan.

Det är helt uppenbart att den styrande majoriteten i Skurup försöker kapa både det politiska systemet och det juridiska för att hetsa mot och misstänkliggöra en liten grupp som de utifrån sin ideologi valt att skylla all världens, eller i alla fall Sveriges, olyckor på: ensamkommande flyktingbarn. Men deras okunnighet är monumental.

Det finns nämligen goda skäl att anta att politikernas polisanmälan i sig är ett brott – falsk angivelse. Vi väljer därför att polisanmäla dessa kommunpolitikers agerande. Genom att anmäla dem hoppas vi kunna visa att det här beteendet inte lönar sig eller är önskvärt i Sverige.

Det handlar om en paragraf i Brottsbalkens kapitel 15 som reglerar så kallade sanningsbrott. Det är allvarliga brott med fängelse som påföljd. Det handlar om att gärningsmannen på något sätt ljuger – där finns mened, falskt åtal och annan osann utsaga. I sjätte paragrafen beskrivs brottet falsk angivelse:

6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Förutsättningen för att en polisanmälan ska räknas som falsk angivelse är att:
1. anmälan ska vara någorlunda allvarlig.
2. det ska finnas en risk att någon faktiskt tror på vad som sägs.
3. gärningsmannen insåg att den som polisanmäls är oskyldig.

De två första villkoren är uppfyllda. Men hur är det med det tredje? Naturligtvis skulle kommunstyrelsens ordförande Johan Bolinder (M) och de övriga kunna hävda att det verkligen trodde att de ensamkommande hade gjort sig skyldiga till bidragsbrott. Även om det förefaller ganska svårt med tanke på att chefstjänstemännen i kommunen informerade om det sakliga läget.

Men frågan om vad dessa politiker trodde är inte avgörande. Det räcker att det fanns ”skälig anledning anta” att den som polisanmäls är oskyldig. Det sistnämnda fallet är enligt vår mening uppfyllt med råge.

Vi hade sannolikt kunnat JO-anmäla Skurups kommun, men vi ser inte kommunens agerande först och främst som felaktig tjänsteutövning i enskilda ärenden. Det handlar om att med uppsåt ha pekat ut unga människor för brott som de inte har begått, troligen för att vinna billiga politiska poänger.

Johan Bolinder har efter att åklagaren beslutat att lägga ned utredningen sagt till SVT att det inte kan uteslutas att enskilda individer kan ha gjort sig skyldiga till andra brott, trots att inget sådana brottsmisstankar ligger till grund för anmälan. Kommentaren är bisarr.

Att vi har politiker i vårt land som är så okunniga om grundläggande lagar att de inte ens begriper att de begår brott, är oroväckande. Och de uttalanden Johan Bolinder har gjort sedan utredningen lades ner visar på en utbredd okunnighet också om hur rättssystemet fungerar i övrigt.

Johan Berggren, chefredaktör, Ordfront Magasin

Toivo Jokkala, chefredaktör, Arbetaren

Maria Robsahm, opinionsbildare