Skolverket riskerar att förvärra lärarbristen

Det finns en risk att det skickas fel signaler när Skolverket nu tar fram ett stödmaterial till obehöriga som arbetar som lärare, men inte har någon utbildning i yrket.

Jag kan förstå att Skolverket vill hjälpa till i den allvarliga lärarbristens tid vi befinner oss i. Men stödmaterialet snarare stjälper än hjälper. Risken är att dagens huvudmän lutar sig tillbaka och därmed i praktiken urholkar lärarlegitimationsreformen, när klassrummen åter fylls med obehöriga personer.

Att vi överhuvudtaget har en lärarbrist i dag beror nämligen på att kommuner och friskolor inte tyckt att det varit tillräckligt viktigt att anställa behöriga lärare och ge dessa en god lön och en god arbetsmiljö. Legitimationsreformen har endast synliggjort hur oansvariga många skolhuvudmän varit under lång tid.

Lärarbristen är skriande. Var tredje person som undervisar i grundskolan är obehörig och detta måste hanteras. I allt fler skolor är en majoritet så kallade obehöriga ”lärare”. Att vi talar om obehöriga ”lärare” är egentligen en självmotsägelse. Lärare är numera ett legitimationsyrke och lärare är man först med behörighet. Smaka på formuleringen obehörig polis eller obehörig läkare så inses lätt att situationen med obehöriga som fyller våra skolor är fullständigt oacceptabel.

Helt klart är att det måste satsas på fler alternativa vägar till läraryrket. Det finns nu flera olika kortare varianter av lärarutbildning för personer med en akademisk examen eller en yrkesutbildning. Det ser vi på Lärarnas Riksförbund positivt på – så länge inte avkall görs på krav och kvalitet i utbildningarna. Om fler pensionärer kan förmås att stanna några år till i yrket kan krisen dämpas något i marginalen.

Men framförallt måste vi göra mer för att återrekrytera de 40 000 utbildade lärare som inte längre arbetar inom skolan. Statistiska centralbyrån (SCB) har visat att många av dessa kan tänka sig att återvända – om skolans arbetsgivare erbjuder bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö. Då skulle lärarbristen halveras.

Det krävs mer långsiktighet i skolans ledning. Dagens huvudmän måste ta sitt arbetsgivaransvar. Det är inte hållbart att Skolverket tar fram stödmaterial till obehöriga, i ett försök att kompensera för de obehöriga lärarnas bristande kunskaper om läraryrket. Jag tycker inte att man ska hjälpa kommuner och friskolor som brister i sitt huvudmannaskap att fortsätta med detta. Elever och föräldrar förväntar sig med rätta att lärare är behöriga och legitimerade.

Konkurrensen om utbildningsplatserna på lärarutbildningarna måste öka. Det är också helt avgörande att lärare vill stanna kvar och fortsätta i yrket, i dag är det alltför många som lämnar yrket i förtid. Undersökningar, både nya och lite äldre,  visar att 60 procent av dagens lärare överväger att lämna yrket. Dessa lärare behöver i stället se rätt signaler – att arbetsgivarna satsar på utbildade behöriga lärare och ger dem bra löner och goda arbetsvillkor.

Det är en ödesfråga för Sverige att skolan lyckas mota lärarbristen. Endast genom bättre arbetsmiljö och löneutveckling för alla lärare kan vi locka de bästa till läraryrket. Alla lärare måste få en livslön som gör det mödan värt att investera i en lärarutbildning. Alternativet är en permanent lärarbrist, vilket i högsta grad är ett hot mot Sverige som kunskapsnation och i förlängningen äventyrar välfärden och demokratin.

Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund