Skolor måste engagera sig mot alkoholmissbruket

Sveriges alkoholpolitik har diskuterats flitigt den senaste tiden och framförallt har Systembolagets detaljhandelsmonopol och i viss mån också alkoholskatten stått i fokus. Det finns emellertid andra faktorer att diskutera när det handlar om att hålla alkoholkonsumtionen nere och att främja folkhälsan. Nämligen det lokala förebyggande arbetet.

Regeringen låter meddela att anslag för alkohol, narkotika, dopning och tobak (ANDT)-arbete minskar till år 2020 med 100 miljoner. En sådan besparing kommer att få effekt på den lokala nivån på flera sätt. En aspekt är det signalpolitiska, att frågan inte är viktig.

Sedan det tidiga 2000-talet har alkoholkonsumtionen bland ungdomar stadigt minskat. Detta är en trend även globalt. Trots denna positiva utveckling de senaste 15 åren så utgör ändå ungas drickande ett folkhälsoproblem både på kort och lång sikt. Berusade ungdomar utsätter inte bara sig själva och andra för en ökad risk att utsättas för våld och olyckor, de riskerar också en försämrad hälsa och försämrade livsvillkor mer allmänt även i vuxen ålder.

I en nyligen publicerad studie från Södertörns högskola visade det sig att niondeklassare i Stockholm har minskat sitt drickande med nästan 45 procent. Ser man i stället till den genomsnittliga konsumtionen bland skolorna, så uppvisar några skolor bara marginella förändringar medan andra visar på minskningar på över 80 procent mellan 2010 och 2016.

I denna studie dras också slutsatsen att om ungdomarna har kompisar som dricker sig berusade eller har föräldrar som inte har något emot att erbjuda sina barn alkohol så tenderar den egna konsumtionen att vara väsentligt högre. Det visar sig också att det minskande drickandet under perioden 2010 till 2016 mycket kan förklaras av dessa nära sociala relationer. Att dessutom skolornas olika utveckling jämnas ut när man tar hänsyn till dessa faktorer antyder mer än väl hur betydande vänners och föräldrars inflytande är för den egna konsumtionen och hur central skolmiljön ser ut att vara.

Utifrån ett förebyggande perspektiv ger såväl denna studie som tidigare systematiska forskningsöversikter stöd för att en minskad alkoholanvändning bland ungdomar skulle kunna nås genom ett skolsocialt arbete som syftar till att etablera normer mot drickande och om detta förebyggande arbete också inkluderar föräldrarnas engagemang, så är utsikterna för ett lyckosamt utfall sannolikt ännu större.

Det lokala förebyggande arbetet möter utmaningar från flera håll och det kommunala arbetet ställer stora krav på innehåll, utförare och genomförande. Samverkan är en nödvändighet för framgång men kräver såväl resurser som långsiktighet. Skolan är i detta hänseende en självklar samverkanspart. Tyvärr är det inte ovanligt att skolans förebyggande arbete inom alkohol, narkotika, dopning och tobak begränsas till temadagar eller enstaka lektioner vilket enligt FN:s organ mot droger och brottslighet, UNODC, gör gällande att punktinsatser sällan får någon effekt på ungdomars konsumtion av alkohol och droger.

En ständig utmaning för oss som arbetar förebyggande är att hitta former för samverkan med skolan bland annat. Vilka signaler sänder det till de aktörer vi på lokal nivå önskar samverkan med gällande förebyggande arbete när budget skärs ner och frågan får mindre utrymme. Varför ska då en lagstyrd verksamhet som skolan prioritera preventionsarbete när regeringen klart visar att frågan är nedprioriterad? Vi behöver mer förebyggande arbete, inte mindre.

Per Carlson, professor i socialt arbete, Södertörns högskola

Emmelie Berggren, ANDT-strateg, individ- och familjeomsorgsförvaltningen, Sandvikens Kommun