Skolan bär ett tungt ansvar för adhd-diagnoserna

Jag har tidigare i Dagens Samhälle skrivit om att de neuropsykiatriska (NP) utredningarna inom Bup borde kvalitetssäkras. Det ställs för många NP-diagnoser på för svagt underlag. Jag anser att Socialstyrelsen borde komma med bindande riktlinjer för hur utredningarna ska genomföras.

Denna gång adresserar jag skolan. För tjugo år sedan erbjöd sig barn- och ungdomspsykiatriker att gratis komma till Lärarhögskolan i Stockholm och föreläsa om neuropsykiatri, framför allt om adhd och autism. Lärarhögskolan tackade nej, i hög utsträckning för att de inte trodde på begreppet neuropsykiatri.

I dag har pendeln svängt. Skolan har accepterat NP-diagnoserna, och tror att nästan alla problem som elever har beror på adhd eller autism.

Vi vet från den omfattande skoldebatten att den svenska skolan har stora problem. Resultaten för svenska elever i internationella undersökningar är svaga. I många klassrum är det stökigt och svårt att få arbetsro. Läraryrket har gått från att vara ett högstatusyrke till att det är så få sökande att utbildningsplatserna inte kan fyllas. Många friskolor har etablerats, och många av dessa tycks sätta glädjebetyg på sina elever för att därigenom få ett bra rykte och kunna locka till sig nya elever.

På Bup översköljs vi av önskemål om utredningar. Överallt i landet är utredningsköerna mer eller mindre långa, från någon månad till flera år. Jag deltar i uppåt ett hundra utredningar årligen, och min erfarenhet är att en ganska stor andel, 10 till 20 procent, aldrig borde ha genomförts. Ofta är det skolan som drivit frågan om utredning.

Det gagnar inte någon att en utredning görs på felaktiga indikationer. Det medför att barnet och familjen inte får rätt insatser, att de tvingas göra flera besök på Bup i onödan, att risken finns att barnet felaktigt får en NP-diagnos och därmed inadekvat behandling och att utredningen tar resurser från Bup som skulle kunna använts till barn som hör till barnpsykiatrin.

Pendeln har slagit över för långt. Vetenskapen anger förekomsten av till exempel adhd till fem procent. Socialstyrelsen uppskattar att 7,5 procent av alla pojkar 10 till 17 år hade en adhd-diagnos 2017.

Skolan bär ett stort ansvar för överanvändandet av adhd-begreppet. Skolorna måste i högre utsträckning ta itu med sina egna problem. De måste förbättra pedagogiken och elevhälsovården. I varje klassrum måste det finnas arbetsro, det gagnar både de barn som har egen problematik eller inlärningssvårigheter och barn som klarar skolan bra.

Det måste finnas fler socionomer och psykologer i skolan. Skolorna måste göra pedagogiska utredningar och psykologer måste i högre utsträckning göra egna utredningar, till exempel kognitiva test såsom WISC-test vid minsta misstanke om intellektuell funktionsnedsättning och vid misstanke om inlärningsproblematik. Innan en remiss skickas till Bup måste skolan ha gjort en pedagogisk bedömning och basutredning.

Sören Kirkegaard hävdade att om man ska hjälpa en människa, måste man möta henne där hon är. Det är precis vad skolan ska göra med elever som har problem. Den ska möta dem där de är. Alltså i skolan.

Sven Román, barn- och ungdomspsykiater