SKL: En översyn av gymnasielagen kan inte vänta

Den 1 juli 2018 trädde den så kallade gymnasielagen i kraft. Lagen omfattar cirka 7 800 ungdomar som alla har gemensamt att de kommit till Sverige som ensamkommande barn. Gymnasielagen innebar en ny fas både för de ungdomar som under en längre tid svävat i ovisshet och för kommunerna.

Efter drygt 15 månader går vi nu in i nästa fas, när ungdomarna ska ansöka om ett förlängt uppehållstillstånd. I många avseenden är denna nya fas lika oviss som innan gymnasielagen trädde i kraft.

SKL har alltsedan förslaget till ny lag presenterades påtalat de många otydligheter som finns. Vi har ställt frågor om uppenbara brister i regelverket, som till exempel vilka utbildningar som kan ligga till grund för förlängt uppehållstillstånd, hur kommunerna ska få ersättningar för de kostnader som uppstår under ansökningstiden och för de kostnader som inte täcks av ersättningssystemet efter beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd. Vi har påtalat svårigheten med bostäder för unga. Kommuner hör av sig till oss och vet inte hur de ska agera.

Vi har också riktat kritik mot den bristfälliga konsekvensanalysen. Gång på gång har vi pekat på farhågor och risker med den nya lagen och vilka konsekvenser den kan få. Tyvärr kan vi nu konstatera att dessa på punkt efter punkt besannats.

￭ Tungt ansvar men bristfällig vägledning för skolpersonal.
Regelverket kring gymnasielagen är komplicerat. Mer än ett år efter att lagen trätt i kraft råder fortfarande stor osäkerhet kring tolkningen. Konsekvensen blir att ungdomarna samt deras lärare, studie- och yrkesvägledare och annan skolpersonal står utan stöd och vägledning vid de val som kan vara avgörande för möjligheten att stanna i Sverige. Lärare och skolpersonal får ett stort ansvar när deras betygssättning och närvarorapportering kan avgöra frågan om uppehållstillstånd.
￭ För få och ofta kostsamma utbildningsplatser.
Vi får signaler om att majoriteten av ungdomarna läser olika yrkesinriktade utbildningar och yrkespaket inom framför allt den kommunala vuxenutbildningen. Eftersom ungdomarna inte är jämnt fördelade över landet är det på vissa håll brist på de utbildningsplatser som ungdomarna efterfrågar. Även andra nyanlända är i behov av samma utbildningar, och det kan vara många sökande till varje plats. Att tillhandahålla dessa, ofta förhållandevis kostsamma utbildningar, påverkar kommuner som redan har ansträngd budget. En elev som inte kan uppvisa pågående studier vid prövning av förlängningsansökan får inte förlängt uppehållstillstånd.
￭ Otillräckliga förkunskaper för att klara utbildningen.
Många medlemmar larmar om att ungdomarna inte har tillräckliga förkunskaper, särskilt i svenska språket, för att klara utbildningen och därmed kunna ansöka om förlängt uppehållstillstånd.
￭ Utbredd psykisk ohälsa.
SKL får många rapporter från bland annat skolpersonal som uttrycker oro och frustration över regelverket. De ser att ungdomarna mår mycket dåligt och är i behov av omfattande stöd. Det påverkar också skolpersonalens arbetsmiljö då de saknar möjlighet att utföra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt.
￭ Små möjligheter att få ett arbete som uppfyller villkoren.
Enligt den tillfälliga lagen ska den sökande, efter fullföljd utbildning, inom sex månader ha en varaktig anställning som möjliggör försörjning under en längre tid. Migrationsverkets bedömning är att det krävs en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad anställning som varar i minst två år från beslutstillfället. Att etablera sig på arbetsmarknaden tar tid, oavsett om du är född i Sverige eller någon annanstans. Få ungdomar har en varaktig anställning sex månader efter examen.
￭ Växande parallellsamhälle.
Sannolikt kommer flera av ungdomarna som omfattas av gymnasielagen att få avslag på ansökan om förlängt tillfälligt uppehållstillstånd. Dock är det är inte säkert att de kommer att lämna Sverige. Ett ökat antal papperslösa innebär en stor utmaning för hela samhället.

Sverige investerar, genom gymnasieskolor, kommunal vuxenutbildning och folkhögskolor, i ett antal tusen unga människor. Många av dem är mycket motiverade att få studera, och ser vi på framtida kompetensförsörjning behöver vi dessa ungdomar och deras kompetens, inte minst inom offentlig sektor. Men det kan knappast vara ändamålsenligt, vare sig ur ett medmänskligt eller samhällsekonomiskt perspektiv, att utbilda och skapa förhoppningar hos unga människor när många av dem riskerar att inte beviljas fortsatt uppehållstillstånd

I ett och halvt år har vi försökt att tolka lagen och svarat på kommunernas frågor. Vi har försökt få besked från regering och myndigheter om hur de ser på otydligheterna i regelverket, kommunernas merarbete och osäkerheten som de unga står inför. Vi har inte fått gehör. Därför uppmanar SKL nu regeringen till en översyn och analys av gymnasielagen. Dagens situation är inte hållbar.

Anders Knape, ordförande SKL