”Skärp skollagen så att rätten till läromedel säkerställs”

Många elever möts av gamla läromedel när de kommit tillbaka till skolan efter sommarlovet, och lärare som vill köpa in nya får ofta beskedet att det inte finns pengar. I en ny rapport från Läromedelsförfattarna, lärarfacken och Sveriges tre största elevorganisationer har vi frågat lärare och rektorer om tillgången till läromedel. Undersökningarna visar på alarmerande resultat.

Var femte lärare svarar att de inte ens kan köpa in de allra nödvändigaste läromedlen, och sex av tio svarar att de bara kan köpa in de nödvändigaste läromedlen. Endast 14 procent svarar att de kan köpa in alla läromedel de behöver. Det främsta skälet att det ser ut så här är brist på pengar.

Var femte skola lägger mindre än 400 kronor per elev och läsår på läromedel, medan en dryg fjärdedel lägger mer än 1 000 kronor på varje elevs läromedel. Den genomsnittliga skolkostnaden för läromedel har i Sverige legat på samma nivå sedan 1989, samtidigt som den genomsnittliga kostnaden per elev har trefaldigats.

De som i slutändan drabbas hårdast är eleverna. Elevorganisationernas medlemmar är oroade över bristen på läromedel och ojämlikheten i tillgången. Läromedel är centralt när det kommer till lärande.

Nu har frågan om läromedel aktualiserats i och med den pågående utredningen ”Stärkta skolbibliotek och läromedel” som leds av Gustav Fridolin. Utredningen ska undersöka hur statens roll bör se ut när det gäller läromedel.

Utredningens fokus bör i första hand ligga på avsaknaden av likvärdighet i tillgången till läromedel – och skolornas möjlighet att köpa in uppdaterade sådana. Vi menar därför att utbildningsminister Anna Ekström (S) bör ge utredningen ett tilläggsdirektiv att granska olikvärdigheten i tillgången till läromedel.

Vi föreslår fem konkreta åtgärder som skulle ge Sveriges elever tillgång till läromedel av god kvalitet:

￭ Skärp skollagen – tydliggör läromedlens roll ur ett elevperspektiv genom en skrivning om rätten till läromedel i de inledande bestämmelserna om rätten till en likvärdig skola.
￭ Resurser till läromedel måste öka i förhållande till i dag så att en likvärdig tillgång till ändamålsenliga läromedel för alla elever säkerställs.
￭ Lärare måste garanteras inflytande över inköp av såväl analoga som digitala läromedel.
￭ Skärp uppföljningen av resurser till läromedel så att det skapas en offentlig statistik över läromedelsinköp.
￭ Öka finansieringen av forskning som handlar om användning och produktion av läromedel.

Att den svenska skolans största problem är bristande likvärdighet känner vi till. Låt inte läromedelssituationen vara ytterligare ett område där likvärdigheten brister. Läromedel ska inte vara något som köps in ”om man har råd”. Det ska vara en självklarhet.

Regering och riksdag måste agera snabbt. Inte minst med tanke på den stora andelen icke lärarutbildade som enligt alla prognoser under lång tid kommer att finnas i svenska klassrum. Utan tillgång till bra läromedel sätts såväl dessa som elever i en väldigt svår situation.

Det handlar om något som är en självklarhet men som inte är det i dag: Rätten till kunskap.

Per Kornhall, Läromedelsförfattarna

Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet

Åsa Fahlén, Lärarnas riksförbund

Leo Gerdén, Sveriges Elevråd

Ebba Kock, Sveriges Elevkårer

Jennie Gustafsson, Sveriges elevråd – Svea