Skärp kontrollen av de kommunala skolorna

Tidigare i år hände det alltså till slut. På grund av allvarliga brister har staten genom Skolinspektionen för första gången i praktiken tagit över en kommunal skola, Storvretskolan i Botkyrka, under en åtta månaders period.

I och med Skolinspektionens beslut beställde Botkyrkas utbildningsnämnd en oberoende utredning om misslyckandet kring Storvretskolan. Utredningens slutsatser beskriver problem som är mycket bekymmersamma. Ledarskapet har brustit då både tjänstemän och politiker saknar en organisation med tydlig ansvarsfördelning och kontroll. Bland annat framhålls att beslut som fattats inte alltid genomförts och att lämnade uppdrag inte följs upp. Organisationen har problem med en tystnadskultur, där problem systematiskt läggs någon annanstans eller sopas under mattan.

Fram tills nu har alltså ingen kommunal skola ”satts under förmyndare”. Till skillnad från friskolehuvudmän har en kommun per definition ansetts vara tillräckligt kompetent för att driva skolor. Men att inga kommunala skolor förrän Storvretskolan har blivit ”satta under förmyndare” handlar dock inte om hur väl skolorna faktiskt fungerat, utan om en lagstiftning som kommit på plats alldeles för sent.

Svensk skoldebatt har i för liten utsträckning haft ledarskap och organisation i fokus. Det har varit enklare att prata om mer konkreta frågor såsom mobiltelefoner och lärarassistenter. Men inga resurser, yrkeskategorier eller nya nationella detaljregler kommer någonsin rädda en skola som saknar ledarskap och organisation.

Att det är just en kommunal skola som Skolinspektionen handgripligen anser sig behöva ta över blixtbelyser frågan om inspektion på lika villkor. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Trots att det bara är 15 procent av eleverna som går i fristående skolor så inspekteras dessa skolor mer frekvent än de kommunala. Exemplet Storvretskolan visar att en sådan uppdelning av granskningen inte är rimlig.

I dag finns 118 skolhuvudmän, varav 104 är kommuner, som driver skolor där minst var femte elev lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Trots det är det friskolor som – oavsett resultat – ska granskas mer ingående.

Lek med tanken att Storvretskolan skulle ha varit en friskola. Att elevantalet mer än halverats det senaste årtiondet men att styrelsen ändå inte är informerats i detalj om skolan problem och resultat.

Sannolikt skulle styrelsen sedan länge bytt ut skolans ledning. Och i det fall de inte gjort tillräckligt hade skolan avvecklats alternativt redan stängts av Skolinspektionen. Friskolor måste som bekant vinna varje elev, de får inga gratis elever genom närhetsprincip och kommunala placeringsbesked.

Frågorna som måste ställas är hur det ser ut i andra kommunala skolor med liknande förutsättningar som Botkyrka? Och hur det överhuvudtaget kan ta så lång tid utan att något drastiskt händer?

Vi ser med oro på att så många kommunala skolor får fortsätta år ut och år in, trots oacceptabelt låga studieresultat och dålig arbetsmiljö. Från ett friskoleperspektiv blir vi också förvånade över vilken prioritering det finns från statligt håll. För att minimera antalet problemskolor i hela Skolsverige behöver tillsynen göras likvärdig – oberoende av huvudmannaskap och baserat på risken för dålig kvalitet och dålig måluppfyllelse. På så sätt kan fler skolor bli bättre än i dag. Också i utsatta områden. Så jobbar man i England, vi kan lära av dem.

Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund