Sämre villkor för kvinnor med funktionsnedsättning

Jämställdhetsmyndigheten och Myndigheten för delaktighet har haft regeringens uppdrag att kartlägga hinder för den ekonomiska jämställdheten för kvinnor med funktionsnedsättning. Att minska den ekonomiska ojämställdheten är ett av målen för jämställdhetspolitiken. Uppföljningen av funktionshinderspolitiken visar att den ekonomiska situationen är sämre för många personer med funktionsnedsättning än för övriga befolkningen.

Kombinationen att vara kvinna och ha en funktionsnedsättning påverkar levnadsvillkoren i hög grad, visar Jämställdhetsmyndighetens och Myndigheten för delaktighets gemensamma kartläggning. Därför måste jämställdhets- och funktionshinderperspektivet kombineras när samhället ska identifiera var behoven är som störst.

Kvinnor med funktionsnedsättning lever idag i betydligt större ekonomisk utsatthet än andra kvinnor. De är överrepresenterade i den grupp vars disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten. Konsekvensen blir att många kvinnor med funktionsnedsättning lever i ekonomisk otrygghet och i större utsträckning än andra har inkomster som inte räcker för att försörja sig själv och eventuella barn.

För att åtgärda den ekonomiska ojämställheten behöver vi förstå bakomliggande orsaker. Det finns till exempel stora skillnader mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning när det gäller omfattningen av arbete. En oproportionerligt stor del av gruppen kvinnor med funktionsnedsättning är långtidsarbetslösa. De arbetar också betydligt oftare deltid, är deltidsarbetslösa eller har timanställning än andra. Samtliga av dessa faktorer bidrar till inkomstklyftorna.

Kartläggningen visar också tydligt att arbetsmarknadspolitiskt stöd riktade till personer med funktionsnedsättning träffar olika beroende på kön. Generellt har män större tillgång till insatser och stöd än kvinnor. En stor del av gruppen kvinnor med funktionsnedsättning upplever också att de är utsatta för diskriminering och kränkande särbehandling i arbetslivet, inte minst negativa attityder från arbetsgivaren.

För att komma åt de allvarliga brister i ekonomisk jämställdhet som kartläggningen visar behövs ett flertal åtgärder. Vi vill särskilt lyfta fram följande:

￭ Arbetet med att förebygga diskriminering, bland annat inom ramen för bestämmelserna om aktiva åtgärder, måste på ett tydligare sätt kombinera perspektivet jämställdhet och funktionsnedsättning.
￭ Kunskapen om samspelet mellan funktionsnedsättning och jämställdhet i arbetslivet behöver generellt höjas för att kunna säkerställa ett systematiskt arbete och effektiva insatser.

￭ Arbetsmarknads- och välfärdsstöd riktade till personer med funktionsnedsättning behöver samordnas. De behöver också analyseras, reformeras och morderniseras ur ett jämställdhetsperspektiv.

Varken kön eller förutsättningar relaterade till funktionsnedsättning borde ha så stor påverkan på möjligheterna till ekonomisk självständighet som resultaten visar. Vi hoppas att kartläggningen kan bidra till konkreta åtgärder för att förbättra villkoren på arbetsmarknaden för kvinnor med funktionsnedsättning. Utan förändring kan vi inte uppnå ett jämställt Sverige med full delaktighet.

Lena Ag, generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten

Malin Ekman Aldén, generaldirektör för Myndigheten för delaktighet