Så löser Schweiz vårdens kompetensförsörjning

Sverige och Schweiz lägger i stort sett lika mycket av sin BNP på vård. Antalet läkare per capita är lika. Ändå är vårdköerna i Schweiz kortare, sjuksköterskorna fler och de schweiziska läkarna hinner behandla tre gånger fler patienter.

Det schweiziska exemplet visar att styrningen och samverkan mellan de olika aktörerna inom vårdsektorn är avgörande för en välfungerande kompetensförsörjning. I Schweiz finns en övergripande nationell organisation som samverkar med de parter på arbetsmarknaden som reglerar vilka yrken och kompetenser yrkesutbildningen ska rikta in sig på. Således kan man optimera sammansättningen av arbetskraften enligt arbetsmarknadens behov. Vårdgivarna och arbetstagarorganisationerna får därigenom inte bara inflytande över vilka professioner som utbildas utan även över utbildningens innehåll, krav och mål. En stor skillnad är att schweiziska sjuksköterskestudenter befinner sig på arbetsplatsen under hela sin utbildning, tre till fyra dagar i veckan.

Detta leder till att utbildningen är mer anpassad till de kommande arbetsuppgifterna och att tröskeln till arbetslivet är lägre, vilket i förlängningen leder till en mycket låg ungdomsarbetslöshet. I Schweiz går över hälften av ungdomarna en yrkesinriktad utbildning, där en stor del är arbetsplatsförlagd.

Sex grundläggande lärdomar kan dras:

￭ Utbildningsystemet. Vi behöver satsa på och reformera utbildningssystemet med fokus på kvalitet och flexibilitet samt kontinuerlig fortbildning. Även om den schweiziska modellen inte går att kopiera rakt av, finns goda skäl för att införa mer arbetsplatsförlagd utbildning i Sverige. Även den schweiziska samverkansmodellen för utformningen av vårdutbildningar skulle med fördel kunna implementeras här.
￭ Arbetsmiljön. Man behöver inte bara rekrytera personer med rätt kompetens utan även säkerställa att vårdens medarbetare trivs på sitt arbete och stannar kvar.  Ny teknologi öppnar för stora möjligheter, inte bara vad gäller arbetsmiljön utan också att arbetstiden ska kunna användas till mer värdeskapande uppgifter.
￭ Professionell utveckling. Det behövs bättre möjligheter till professionell utveckling, vidareutbildning, forskning och implementering samt fler tillämpade gränsöverskridande forskningssamarbeten mellan humaniora, naturvetenskap, teknik och etik. För en optimal vård måste också patientperspektivet och patientmedverkan inkluderas i kompetensdiskussionen.
￭ Ledarskap med mandat. Mentorskap och stöd ska erbjudas de anställda. Ett aktivt lokalt ledarskap som initierar utvecklingsarbete behövs med närvarande chefer som är ute i ”verkligheten” bland personalen.
￭ Patientfokus framför ekonomistyrning. Vi efterfrågar en resultatinriktad målstyrning med stabila processer, baserad på kunskap och etik i stället för ekonomistyrning. Ju stabilare systemet och processerna är, desto mer tid och fokus kan läggas på det som kräver vårdpersonalers största uppmärksamhet: patienten.
￭ Rätt person på rätt plats.Personalen ska göra det de är utbildade för och framförallt inte sådant som de är fel- eller överkvalificerade för. Vi behöver fler olika professioner, i dag fördelas en mängd arbetsuppgifter på ett fåtal yrken. En större mångfald ger en flexiblare och bättre resursanvändning. En svensk sjuksköterskas arbetsuppgifter fördelas i Schweiz på sex olika yrken.

Om professionen och politikerna kunde samarbeta kring dessa sex punkter så skulle vi äntligen på allvar kunna öka kvaliteten i vården med patienternas bästa för ögonen.

Björn Arvidsson, policychef, Roche

Nasim Farrokhnia, forsknings- och utbildningschef, KRY

Peter Graf, vd, Vårdbolaget Tiohundra

Roger Henriksson, professor, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Nicole Silverstolpe, barnmorska, programdirektör, Södersjukhuset AB

Pelle Thörnberg, journalist, författare

Leif Östling, tidigare koncernchef Scania

Christian Schoenenberger, Schweiz ambassadör i Sverige

Micha Kämpfer, organisationsrådgivare walkerproject Scandinavia AB

Fabian Bolin, WarOnCancer AB