”Så kan kvaliteten i det svenska samhällsbyggandet öka”

Svenskt samhällsbyggande präglas till alltför stor del av bristfällig kvalitet, skenande byggkostnader och allmän kortsiktighet i satsningar och åtaganden. Problemen har vid upprepade tillfällen uppmärksammats av arkitektkåren, där man påpekar att exploateringsviljan och de ekonomiska drivkrafterna överskuggar omsorgen om kvalitet i byggandet. En av akilleshälarna är lagen om offentlig upphandling (LOU) som kräver att myndigheter handlar upp byggprojekt efter en kortsiktig ’lägsta priset’ mentalitet – en mentalitet som i slutändan resulterar i Europas högsta byggkostnader.

En åtgärd för att öka kvaliteten i svenska samhällsbyggande gjordes nyligen när regeringen gav Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att höja kompetensen hos offentliga aktörer vad gäller kvalitetsaspekter som rör arkitektur och gestaltad livsmiljö vid upphandlingsförfaranden. Uppdraget kan ses som ett led i implementering av ”Politik för gestaltad livsmiljö”, där man pekar ut en nationell riktning för kvalitetsförbättrande åtgärder. Implementeringen av gestaltad livsmiljö måste nu accelereras, så att den samlade politiken får en tydligare roll i de kommunala genomförandeprocesserna. Om detta ska lyckas behöver man från både nationell och kommunal nivå säkerställa en bred kunskapsutveckling i samhällsbyggandet.

Det blir därmed viktigt att utmana den gängse uppfattningen om hur kunskap utvecklas. I Sverige förutsätter man allt för ofta att kunskapsutvecklingen ska drivas av akademin, medan genomförandet görs av branschen. Ett sådant sektorsuppdelat synsätt är uttjänt och ineffektivt. Vi vet till exempel att akademins förmåga till kritisk granskning är ett effektivt verktyg i arbetet med att uppgradera föråldrade rutiner och strukturer i plan- och byggprocessen. Vi vet också att branschen genererar mycket kunskap, som är omedelbart omsättningsbar inom både forskning och undervisning. Men länken mellan kunskap och genomförande är svag i Sverige. Därför måste akademin och branschen kroka arm i implementeringen av gestaltad livsmiljö. Vi behöver både metoder och medel för att möjliggöra tvärvetenskaplig samverkan, för gemensam kompetensuppbyggnad och ökad kvalitet.

Kunskap utvecklas i flera steg och kommuniceras genom olika kanaler. För att den samlade politiken ska få genomslag måste nationella mål och riktningar översättas för lokala förutsättningar. Detta kräver ett nationellt nätverk av noder, där akademin, branschen och civilsamhället kan mötas i kunskapsutveckling, debatt och påverkansarbete. Nod-konceptet har sedan 2018 testats med stor framgång i södra Sverige, där Form/Design Center i Malmö arbetat med olika media och metod för att tillgängliggöra den samlade politiken. En av lärdomarna från Malmö visar att noderna måste ges möjlighet att utveckla och aktivera format för samverkan och kunskapsspridning som både är visionära och konkreta.

Förslagen i ”Politik för gestaltad livsmiljö” ger helt nya incitament för kommunerna att verka för höga krav på kvalitet i byggande och stadsplanering. Om den samlade politiken ska få reellt genomslag i byggbranschen måste man agera långsiktigt för att stötta nya synsätt på kunskap och kommunikation. Tvärvetenskapliga incitament måste få större genomslag i genomförandeprocesser, och vi behöver nationella noder som kan tillgängliggöra den samlade politiken för lokala aktörer. En proaktiv och kraftfull implementering av det perspektiv som präglar gestaltad livsmiljö gagnar samhället i stort och förbättrar människors livsmiljö, nu och för lång tid framöver.

Per-Johan Dahl, arkitekt och universitetslektor, Arkitektur och byggd miljö, LTH, Lunds universitet

Christer Larsson, regeringens utredare för Gestaltad livsmiljö, tidigare stadsbyggnadsdirektör i Malmö och adjungerad professor, Arkitektur och byggd miljö, LTH, Lunds universitet

Catharina Sternudd, arkitekt, universitetslektor och prefekt, Arkitektur och byggd miljö, LTH, Lunds universitet

Christer Malmström, arkitekt och professor, Arkitektur och byggd miljö, LTH, Lunds universitet