Så banar vi väg för lyckad digital innovation

Det satsas mycket på att digitalisera vården i Sverige. Vi kan boka tider via 1177.se, träffa läkare via video och se delar av våra patientjournaler online. Men det finns fortfarande stor utvecklingspotential. Dagens vårdtjänster bygger på en alltför liten del av den information och data som skulle kunna användas för att förbättra vården.

Vad kan göras för att ta tillvara den här potentialen? I en SNS-rapport* undersöker jag vad vi kan lära av Svensk Reumatologis Kvalitetsregister (SRQ). Det är ett tidigt exempel på en digital innovationsplattform, det vill säga en gemensam resurs, som olika aktörer kan använda för datadrivet lärande och innovation.

En plattform är något annat än en enskild tjänst. Den tillhandahåller gränssnitt, funktionalitet och data som användare sedan delar på för att snabbare utveckla tjänster. I framgångsrika plattformar växer tjänster och data löpande genom att olika aktörer nyttjar plattformens erbjudanden parallellt.

Jag vill lyfta fram tre saker som beslutsfattare och finansiärer kan göra för att underlätta utveckling av plattformar och ta vara på de tekniska möjligheter och det engagemang som finns hos patienter, yrkesutövare och industri.

1. Stimulera utvecklingen av plattformar. I dag sker innovationen av offentliga digitala vårdtjänster i isolerade öar. Regioner och kommuner utvecklar egna appar i stället för att bygga vidare på varandras. Exempelvis erbjuder SKL-ägda Ineras nationella plattform inte tredjepartsaktörer att lägga till ny funktionalitet. Det behöver bli lättare för externa aktörer att delta i utvecklingen av nya tjänster och även låta dem vara med och vidareutveckla de tjänster som finns i dag. Även forskningens finansiering behöver ses över. Just nu premieras väldefinierade tjänster som ska användas av få aktörer framför utveckling av plattformar som på sikt kan skapa förutsättningar för säker användning av data av många olika aktörer, något som kan främja innovation av många olika tjänster.

2. Bygg in långsiktighet och omfamna oförutsägbarhet. Stora summor läggs i dag på projekt som upphör efter projektavslut eftersom ingen aktör åtagit sig att förvalta, vidareutveckla och finansiera resultaten. Den organisation som ska förvalta resultaten av projekt bör identifieras tidigt. Förvaltaren bör vidare vara beredd på att hantera oförutsedda möjligheter som uppstår över tid, såsom nya sätt att lära av data. På så sätt kan förvaltningen av befintliga tjänster även inbegripa vidareutveckling av nya, komplementära innovationer.

3. Använd juridiken på ett entreprenöriellt sätt. GDPR begränsar, men skapar också nya möjligheter. Uppmuntra lokala initiativ som investerar i och sprider juridisk kunskap om hur befintliga lagar och regler kan tillämpas i nya digitala sammanhang. Experimentera med hur utbyten av data och analyser kan göras inom existerande lagrum och hur olika digitala moduler kan användas. Det skapar konkreta exempel som kan reducera rädslan hos offentliga och privata aktörer att göra något olagligt.

Jag är övertygad om att vi i Sverige kan skapa de digitala innovationsplattformar som behövs genom att kombinera vårdsektorns resurser på nya sätt. Erfarenheter av att bygga konsensus ger oss möjligheter att skapa mötesplatser för alla berörda aktörer, så att vi gemensamt kan arbeta mot optimal patienthälsa. Men då krävs också att politiker och finansiärer tänker långsiktigt och strategiskt på de här frågorna.

Fotnot

”Rapportens författare svarar för analys, slutsatser och förslag. SNS som organisation tar inte ställning till dessa.”

Anna Essén, docent i företagsekonomi, Handelshögskolan i Stockholm