Regeringen måste ta ansvar för sina egna felsteg

Regeringens förslag på nytt utjämningssystem är orimligt. I retoriken låter det som om pengar ska överföras från rika till fattiga. Men det går inte att flytta en miljard kronor från storstadskommunerna utan att välfärden drabbas. Storstäderna står precis som glesbygden inför ekonomiska och sociala utmaningar i form av demografiska förändringar och segregation.

Vi ifrågasätter inte att gles- och landsbygdskommunerna behöver mer pengar. Men dessa resurser borde skjutas till från staten och inte tas från andra kommuner.

Regeringen har dessutom ett stort ansvar för situationen som kommunerna befinner sig i. Regeringen har fört en ogenomtänkt migrations- och integrationspolitik där nu kostnaderna för arbetslösa nyanlända håller på att vältras över på kommunerna. Regeringen måste ta ansvar för sin egen politik och kompensera kommunerna för sina kostnader.

När det gäller glesbygdskommunerna har regeringen fört en landsbygdspolitik där höga skatter på drivmedel och energi drabbat jobb och människors sätt att leva. Det räcker att titta på Norge för att se att en annan politisk inriktning kan ge en mer blomstrande landsbygd.

Regeringens förslag riskerar att drabba storstadskommunerna i ett känsligt läge. Många tecken tyder på att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Ökad arbetslöshet påverkar direkt kommunernas budgetar genom att skatteintäkterna minskar. Detta kommer nu att ske samtidigt som stora årskullar äldre går in i en mer omsorgskrävande fas och där kostnader för nyanlända som inte får jobb lämpas över på kommunerna. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Vårt förslag är att regeringen går in och skjuter till medel från statens budget, i stället för att ta pengar från kommunerna. Regeringen måste ta ansvar för de beslut den tidigare fattat. Det finns också en rad reformer regeringen skulle kunna använda för att stärka landsbygdens kommuner.

Reformerna handlar om att få fler i jobb, men också om att göra det mer attraktivt att bo på landsbygden:

￭ Det måste bli lättare att starta och driva företag på landsbygden. 
￭ Se över arbetsgivaravgifter och anställningsregler så att de bättre fungerar med den arbetsmarknad som finns. 
￭ Tillåt gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. 
￭ Gör de gröna näringarna lönsammare genom stärkt äganderätt.
￭ Sänk skatter på drivmedel och energi. 
￭ Reformera strandskyddet så att det går att bygga närmare sjöar och vattendrag. Gör det möjligt också för glesbygdskommuner att locka boende med attraktiva lägen.
￭ Se till att flyget har goda förutsättningar genom att ta bort flygskatten. 
￭ Investera mer i underhållet av vägnäten.

Även om alla dessa reformer genomförs kommer många kommuner i Sverige behöva stöd från staten under många år. Men då har regeringen i alla fall visat att den börjat ta ansvar för sin egen politik i stället för att låta kommunerna och därmed välfärden betala för de egna felstegen.

Det är inte förskolebarn i storstäderna som ska betala för obefintlig landsbygdspolitik eller ogenomtänkt migrations- och integrationspolitik.

Anna König Jerlmyr, finansborgarråd (M) Stockholm

Axel Josefson, kommunstyrelsens ordförande (M) Göteborg

Torbjörn Tegnhammar, oppositionsråd (M) Malmö