Regeringen måste fortsätta ta ansvar för ensamkommande

Sveriges kommuner har under flera år tagit stort ansvar för de ensamkommande barnen som har kommit till vårt land. Trots det tuffa ekonomiska utgångsläget har vi gjort vad vi kan för att ge barn och unga så goda förutsättningar i livet som möjligt. Nu väljer Migrationsverket att vältra över sina kostnader på oss genom att överpröva kommunala beslut. Regeringen behöver underlätta vårt arbete och säkerställa att vi klarar av mottagandet – inte motverka oss!

Många av de ensamkommande barnen har stora vårdbehov och behöver därför placeras i särskilda boendelösningar, oftast till väldigt höga kostnader. För att säkerställa att vi ger rätt vård utifrån varje individs förutsättningar, utreder våra socialsekreterare och socionomer de behov som finns. Dels tittar vi på om barnet utsätter sin egen hälsa för risk genom att bland annat missbruka alkohol och droger, men även om de riskerar att hamna i kriminalitet eller på något annat sätt utsätta sig själv för hälsovådlig risk. Därefter fattas beslut om lämpliga insatser och placeringar.

Om vården behöver ske genom tvång sker den enligt LVU, medan om den kan ges frivilligt sker den enligt SoL. Som all annan tvångslagstiftning är LVU en ytterst ingripande åtgärd. Därför arbetar vi och all övrig socialtjänst efter att bereda vården på frivillig grund. Behoven, problematiken och vården kan i princip vara identiska, men socialnämnden behöver då inte ta till tvångsåtgärder. Problemet som vi kommuner nu står inför är den minskade möjligheten att få kostnadstäckning från Migrationsverket när vården sker på frivillig grund.

Migrationsverket har den senaste tiden börjat göra överprövningar av kommunernas erfarna och specialutbildade handläggares beslut – beslut som dessutom redan är verkställda. På så sätt underkänner Migrationsverket kommunens myndighetsutövning för de fall vården sker enligt SoL. Migrationsverket har varken kompetens eller mandat att göra en sådan prövning.

En förutsättning för att mottagandet av ensamkommande barn ska fungera, är att kommunerna har ekonomiska resurser för att genomföra de insatser som krävs. Placeringar är kostsamma och täcks inte av schablonersättningen från Migrationsverket. Därför behöver regeringen säkerställa att kommunerna får ersättning enligt gällande ersättningsförordning för särskilt kostnadskrävande vård som ges med stöd av socialtjänstlagen. För hur annars ska vi kunna hjälpa de barn som behöver vår hjälp?

Filip Wiljander, kommunalråd och ordförande arbets- och företagsnämnden i Nacka (M)

Marie Bladholm, kommunalråd och ordförande i socialnämnden i Värmdö (M)

Eva Carlsson-Paulsén, ordförande i socialnämnden i Huddinge (M)

Seppo Karmitsa, ordförande i socialnämnden i Sollentuna (KD)

Anna Malm Kelfve, ordförande i individ- och familjeomsorgsnämnden i Sigtuna (M)

Antonella Pirrone, kommnalråd, ordförande i socialnämnden i Nynäshamn (KD)

Maria Fälth, kommunalråd och ordförande i socialnämnden i Upplands Väsby (KD)

Dan Engstrand, kommunalråd och ordförande socialnämnden i Järfälla (M)