Regelverket sätter stopp för ungas sommarjobb

Jobben i fokus brukar det heta när finansminister Magdalena Andersson (S) presenterar insatser för att få fler i arbete. Så lät det även när regeringens satsning på sänkta arbetsgivaravgifter för unga presenterades i samband med vårpropositionen. Avsikten är god, men satsningen riskerar att bli verkningslös med det ständigt växande regelkrånglet för företag som utgör hinder för företagens möjligheter att anställa.

Satsningen på sänkta arbetsgivaravgifter för unga mellan 15 och 18 år är ett tydligt exempel. För vilka jobb är det som ungdomarna ska utföra? Arbetsmiljöverket har så gott som strypt möjligheterna för unga att komma ut i arbetslivet genom sina föreskrifter om minderåriga (AFS 2012:3).

För det första är definitionerna olika i föreskriften beroende på ålder – ju yngre desto snävare regler. En generell regel säger att en minderårig alltid måste utföra arbete under ledning och tillsyn av en handledare på plats. Handledaren måste dessutom vara över 18 år och ha kunskaper om arbetet.

En annan viktig regel är att en person under 18 år inte får arbeta ”ensam” med förbjudna arbeten som stadgas i bilaga 1 till föreskrifterna. Det är många arbeten som räknas upp i bilagan och de berör i stort sett alla branscher på något sätt.

Vissa av arbetsuppgifterna är bara tillåtna om de utförs efter ”fullgjord gymnasieutbildning”, vilket direkt utesluter majoriteten av ungdomarna mellan 15 och 18 år. Exempel på sådana uppgifter kan vara arbete med maskiner som har rörliga delar där risken för skador inte är försumbar; det handlar om större gräsklipparmaskiner, vissa köksmaskiner, maskiner i byggbranschen och så vidare.

Vidare får en person inte arbeta där risk för ras finns – som exempel nämns att ”rensa slänter”. Ett vanligt och viktigt sommarjobb är ju dessvärre att plocka skräp i slänter längs vägar. Arbete med farliga eller giftiga djur är inte heller aktuellt för sommarjobbande ungdomar – det får bara utföras efter fullgjord gymnasieutbildning. Som farliga djur nämns till exempel hästar och kor.

Utöver bilaga 1 stadgar även föreskrifterna att ”äldre barn”, mellan 13 och 16 år, inte får sälja åldersreglerade varor, arbeta med uppgifter som kräver stort ansvarstagande eller fysiskt eller tungt arbete. ”Stort ansvarstagande” är till exempel att ha hand om pengar. Fysiskt tunga arbeten är exempelvis städning, att bära tunga varor, eller byggnadsarbete.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter påverkar alltså direkt var ungdomar mellan 15 och 18 år får arbeta och vad de specifikt får arbeta med. Att arbeta i handeln blir svårt för där lyfts det många varor. Att sitta i kassan och ta betalt är helt uteslutet. Inom restaurangbranschen är köket en förbjuden zon, för där finns farliga maskiner och vassa knivar. För att sälja åldersreglerade varor såsom tobak, öl, läkemedel samt alkohol måste ”ungdomen” åtminstone ha fyllt 16 år, även i närvaro och tillsyn från handledare på plats. Att arbeta inom lantbruk och med djur blir också knepigt med ofta fysiskt tunga arbeten, farliga maskiner och inte minst ”farliga djur” i närheten. Plocka jordgubbar går eventuellt – om det inte blir alltför många tunga lyft på en dag.

Som Magdalena Andersson konstaterade kommer dessa arbeten för sommarjobbande ungdomar främst att tillkomma i kommuner. Den analysen är korrekt, för inom det privata näringslivet är möjligheterna att anställa någon som är mellan 15 och 18 år oerhört begränsade, till följd av Arbetsmiljöverkets regler. Den uppsjö av lediga sommarjobb som finns inom till exempel service och vård kommer sannolikt alltså inte att kunna tillsättas av unga under 18 år.

Arbetsplatssäkerhet är en mycket viktig fråga, men föreskrifter får inte utformas så att ungdomars möjligheter till jobb helt förhindras. Företagarna har länge efterlyst ett effektivare regelförenklingsarbete och en dialog mellan näringsliv och politik för att vända den negativa utvecklingen. Att underlätta för det privata näringslivet och sommarjobbande ungdomar borde vara ett riskfritt första steg.

Lise-Lotte Argulander, specialist arbetsrätt och arbetsmiljö, Företagarna

Daniel Wiberg, chefsekonom, Företagarna