Räkna både intäkter och utsläpp i klimatdebatten

Runt midsommartid hade vårt gemensamt finansierade nyhetsprogram Rapport ett långt inslag om att jordbrukarna får "stöd av staten" när de köper diesel, vilket egentligen handlar om att hälften av miljöskatten kan återfås efter ansökan till Skatteverket. Det här gäller från den 1 juli 2019. Rapport gjorde jämförelser med bränsleåtgången i inrikesflyget, och reportern suckade över att hon minsann fick betala hela miljöskatten när hon tankade sin bil.

Vad Rapport däremot helt utlämnade var att jordbrukets traktorkörande leder till att stora mängder kol (dioxid) binds in i grödor, betydligt mer än vad som släpps ut. En normal vetegröda tar hand om sex gånger mer växthusgaser än vad som släpps ut vid skötsel av grödan, inklusive tillverkning av mineralgödsel. Det är en verkningsgrad som vilken värmepumpstillverkare som helst kan bli grön av avund på. Grödorna kan användas som energi till människor, mat alltså, eller bränsle i motorer med mera.

Netto binder en normal vetegröda in över tio ton koldioxid per hektar. Våra jordbruk består inte enbart av effektiv energiodling utan även av kantzoner, betesmarker och impediment som på olika sätt bidrar till den biologiska mångfalden. Vid beräkningar på våra företag har det visat sig att vi alla är nettobindare av växthusgaser, trots att flera av oss har nötkreatur. Nötkreatur har förekommit flitigt i klimatdebatten  då det officiella beräkningssättet belastar nötkreaturens metanutsläpp hårt. Å andra sidan är det just kornas sinnrika matsmältningssystem som gör att de kan omvandla gräs till högvärdiga livsmedel. Det har varit en förutsättning att överleva vintrarna i Sverige där odlingssäsongen är kort.

Vi som enbart har växtodling säljer produkter till konsumenterna som netto bundit in tre till åtta ton koldioxid per hektar. Utsläpp från diesel, mineralgödseltillverkning, markens utsläpp med mera är då borträknat. Vi med djurhållning har inte samma prestanda men är trots det nettobindare på knappt något ton koloxid per hektar. I stället bidrar vi med betande djur som levererar öppna landskap och livsviktiga aminsyror till människor.

Varken inrikesflyget eller reportens bilresor innebär något positivt ur klimatsynpunkt och i en framtid är det kanske just jordbrukets kolinbindning som kan möjliggöra de klimatneutrala flyg-och bilresorna som Sverige har på önskelistan. Mycket av det "fossilfria" bränslet som används i dag i Sverige är just kol som är bundet inom jordbruk, men tyvärr oftast importerat. Över 40 procent av råvarorna till biodiesel (HVO) som används i Sverige kommer från Indonesien och Malaysia, med andra ord mycket palmolja. Endast cirka 5 procent av råvarorna till HVO har svenskt ursprung.  Av svenska jordbruksprodukter tillverkas etanol som mer än väl täcker användningen i Sverige. Men de politiska styrmedlen i Sverige är uppenbarligen inte optimala, den svenska etanolen exporteras till länder som värdesätter bästa möjliga klimatprestanda på bränslet.

Så i stället för att ondgöra sig över att jordbruket inte betalar hela miljöskatten på diesel så vore det mer relevant att lyfta frågan om att ersätta jordbruket för ekosystemtjänsten att binda in kol i produkter, det vill säga binda energi. Om konsumenten sedan väljer att äta eller köra bil på energin och därmed släpper ut koloxiden igen, så är det rimligare att skattebelägga konsumtionen, och inte produktionen.

Carl-Albert Rydemark, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Edward Hassila, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Thomas Gustavsson, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Anders Hurtig, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Håkan Fallgren, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Jan Klasson, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Lars-Gunnar Dahlström, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Per-Martin Larsson, styrelsen för Södertälje Ortsförbund

Per Pettersson, ordförande i LRF Mälardalen

Kersti Linderholm, agronomie doktor, som har räknat