Problemet är utövarna – inte religionen

I den allmänna debatten om islam går det att förenklat se två positioner. Den ena hävdar att islam är fredens religion och lyfter fram korantexter som illustrerar omtanke och godhet. Muslimer som mördar och slår ihjäl folk avfärdas som ”inte riktiga muslimer”.

Den andra positionen menar att islam är en ond ideologi. I det sammanhanget lyfts korantexter som kan anses legitimera att oskyldiga mördas och terrorister pekas ut som sanna muslimer. Goda och omtänksamma muslimer anses följaktligen enligt den positionen inte vara riktiga muslimer.

I båda fallen blir muslimer det som står i koranen – vare sig de är onda eller goda. Islam gör alltså muslimer. Det står i koranen. Muslimer gör. Men problemet är inte om islam är en god eller en ond religion. Däremot är muslimer både problemet och lösningen.

För en tid sedan hade vi en temadag för nyanlända skolelever från olika delar av världen där begrepp som demokrati, jämställdhet och jämlikhet diskuterades. Skolan vi befann oss på hade problem med hedersfrågor där både tjejer och killar uttryckt idéer som inte var i linje med skolans värdegrund kring jämställdhet. Under övningen ”heta stolen” fick elever och lärare ta ställning till ett antal olika påståenden. Instämde man i påståendena fick man resa sig upp och byta stol. Gjorde man inte det satt man kvar.

Jag kan ha på mig huvudduk och dansa på disco.

Så löd ett av påståendena som eleverna och lärarna fick förhålla sig till. Ingen av de muslimska tjejerna med huvudduk bytte stol. ”Det står så i koranen”, blev svaret när vi frågade hur de resonerade. Men sedan hände något. En sudanesisk flicka med huvudduk sade att det egentligen var upp till en själv att välja.

Skolans idrottslärare som också var med under temadagen frågade tjejerna om dans överhuvudtaget gick bra om man hade på sig huvudduk? Om inte, hur skulle han då kunna godkänna dem i momentet dans som utgjorde en del av undervisningen?

En ung tjej från Syrien med huvudduk som under dagen uttryckt konservativa muslimska värderingar ansåg att den sudanesiska flickan hade fel. Hon ifrågasatte varför kompisen skulle ha på sig huvudduk överhuvudtaget om hon tänkte visa upp sin kropp genom att dansa framför andra. Hon ansåg inte heller att det gick att bada i huvudduk eller burkini eftersom de kvinnliga formerna då skulle blottläggas när klädesplaggen blev blöta.

Hennes väninna, som var av en annan åsikt ställde sig genast frågande till hur det då skulle vara möjligt för muslimska tjejer att lära sig simma om det inte skulle vara tillåtet att röra sig i vatten med huvudduk eller burkini. Helt plötsligt hamnade dessa unga muslimska tjejer i en livlig diskussion om vad som egentligen stod i koranen.

Islamologen Eli Göndör skriver i sin bok ”I guds namn” att religionen är lika anpassningsbar som ryggradslös. Göndör anser att muslimer tolkar det som står i religiösa skrifter utifrån det sammanhang de verkar i. Därmed är religion ett resultat av dess utövare och inte tvärtom. Det är alltså utövarna som formar religionen, inte religionen som formar utövarna. Han menar att om muslimer anses ”vara” sin religion och det som står i koranen är de i bästa fall dumma i huvudet och i sämsta fall terrorister.

Det finns muslimer som har lämnat Sverige för att åka ner till Syrien och gå med i terrorsekten IS. De läser koranen och definierar sig som troende. Och så finns det troende muslimer som Hamid Zafar (utsedd till Årets svensk 2018 av tidningen Fokus) som går på universitet, blir rektor på Sjumilaskolan i Göteborg och vänder en skola i förfall.

Precis som meningsskiljaktigheten under temadagen om hur en huvudduk bör användas så är Zafar en illustration för en och samma idé. Det är muslimer som gör islam. Inte tvärtom. Innan vi avslutar texten läser vi om Kahina Bahloul, som är Frankrikes första kvinnliga imam som inte bär huvudduk. För att det står i koranen.

Mustafa Panshiri, fd polis, integrationsföreläsare

Callis Amid, Afghanistanveteran och konsult i förändringsledning