måndag5 juni

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Prioritera insatser som ger mest livskvalitet per krona”

Även interventioner som inte leder till kostnadssänkningar kan ha stor betydelse för medborgarnas välfärd, skriver forskare vid Umeå universitet.

Publicerad: 16 juni 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Lars Lindholm, Jan Hjelte, Kaspar Meili, Anna Månsdotter och Linda R Sundberg. Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Foto: Mattias Pettersson


Ämnen i artikeln:

Ekonomi

På senare år har värdet av ekonomisk analys av offentliga insatser blivit uppenbart. Hälso- och sjukvården såg behovet redan under 1990-talet, och i många utvärderingar används numera måttet ”kvalitetsjusterade vunna levnadsår”. Det är ett mått som kombinerar livslängd och hälsorelaterad livskvalitet, och det är oumbärligt vid prioriteringar. 

Kommunerna har vaknat senare, men sedan några år växer intresset för ekonomisk analys snabbt även i denna sektor. Genomgående används dock fortfarande rudimentära metoder för att värdera effekter i kommunal verksamhet. Principen är enkel: Om en insats kostar något, men antas leda till kostnadssänkningar som är större än kostnaden för insatsen, så betraktas den som ”lönsam”. Men vi måste inse att också interventioner som inte leder till kostnadssänkningar kan ha stor betydelse för medborgarnas välfärd. Insatser som ger mest livskvalitet per satsad krona borde därför prioriteras.

LÄS MER: Stålbad väntar kommuner när ekonomin störtdyker – ”Dags börja spara igen”

Vi menar att övrig offentlig sektor borde inspireras av sjukvården och har därför utvecklat effektmåttet ”goda år”. Det kan användas i ekonomiska utvärderingar av kommunal och statlig verksamhet, men också vid tvärsektoriellt folkhälsoarbete.

För några år sedan föreslog utredningen ”Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet” att livskvalitet skulle kunna mätas i termer av handlingsfrihet. Vi tror att utredningens förslag kan vidareutvecklas till ett livskvalitetsmått som fungerar i ekonomisk analys. 

Men vem ska då bestämma vilka handlingsfriheter som bör användas i ett mått på livskvalitet? Inspirerade av filosofen Norman Daniels (som skriver om ”fair minded people”) ansåg vi att en grupp ”rättskaffens” män och kvinnor skulle anförtros den uppgiften. Vi kontaktade därför ett tjugotal ideella organisationer och berättade om vår idé. Vidare erbjöd vi varje organisation att nominera en ”rättskaffens” kvinna och en dito man att delta i en panel med uppgift att bestämma vilka handlingsfriheter som är viktigast i dagens Sverige. Åtta organisationer deltog. 

Panelen och forskarna träffades en dag, och projektets bakgrund och mål beskrevs och diskuterades. Efter det första fysiska mötet kommunicerade vi enbart digitalt, och efter två rundor fanns en stor enighet om följande sex handlingsfriheter: hälsa, nära relationer, ekonomiska villkor inklusive bostad, sysselsättning, trygghet/säkerhet, politiska rättigheter.

Handlingsfriheten ”hälsa” är formulerad så här: ”Jag har ett bra allmänt hälsotillstånd (psykiskt och fysiskt) som nästan alltid (säg minst 95 procent av alla dagar) tillåter mig att arbeta eller ägna mig åt det jag vill.”

Alla våra sex handlingsfriheter i påståendeform besvaras genom att instämma ”helt”, ”delvis” eller ”inte alls”. Tanken är att den som svarar ”instämmer helt” i alla sex påståendena har tillräckliga förutsättningar för ett gott liv, vilket då ger livskvaliteten vikten 1. Att leva ett år med vikten 1 ger ett gott år och så vidare. När någon ”instämmer delvis” eller ”inte alls” görs avdrag från vikten 1. Säg att vikten blir lika med 0,5 – det året är då lika med ett halvt gott år.

Vi är övertygade om att ”goda år” är ett bra mått vid ekonomisk utvärdering av insatser som syftar till ökad välfärd. Vad har en reform eller intervention kostat och vad avkastar den i ökad livskvalitet mätt i ”goda år”? Exempel på interventioner som kan utvärderas med vår metod är insatser som förebygger avhopp från gymnasiet, insatser mot hemlöshet eller insatser för att förebygga våld i nära relationer. Det är dags för kommunerna att följa sjukvårdens modell och prioritera de interventioner som ger mest livskvalitet för pengarna.

Lars Lindholm
Professor i hälsoekonomi, institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet

Jan Hjelte
Universitetslektor i socialt arbete, institutionen för social arbete, Umeå universitet

Kaspar Meili
Doktorand, institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet

Anna Månsdotter
Docent, institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet

Linda R Sundberg
Forskare, institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Ekonomi

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev