Politisk klåfingrighet hjälper inte, Vänsterpartiet!

Replik till Anna Sehlins och Jonas Lindbergs (V) debattartikel i Dagens Samhälle nyligen.

Region Stockholm har likt andra regioner i Sverige en brist på erfarna sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom framförallt akut- och slutenvården.

Orsaken till bristen på kompetens beror främst på två orsaker. Vi har historiskt utbildat för få medarbetare till hälso- och sjukvården i Sverige samtidigt som vi inte lyckats vara tillräckligt attraktiva som arbetsgivare. För att säkra kompetensförsörjningen i hela hälso- och sjukvården är min målsättning att Region Stockholm ska bli Sveriges bästa offentliga arbetsgivare. Vi ska kunna attrahera nya medarbetare samt behålla och utveckla erfarna trotjänare.

För att nå dit behöver bland annat sjukfrånvaron och personalomsättningen minska samtidigt som löneutvecklingen och lönespridningen behöver öka. Det måste löna sig bättre att ta på sig större ansvar, fortbilda sig och med gedigen erfarenhet i ryggen bidra till hög kvalitet i sjukvården.

Vänsterpartiet bör också notera att den privat drivna vården har mer nöjda medarbetare och lägre personalomsättning. Hade Vänsterpartiet fått bestämma hade alla anställda i vården varit tvingade till en enda arbetsgivare och utan möjlighet till eget inflytande över sin egen arbetssituation. I dag finns det i Stockholms län många olika arbetsgivare som i konkurrens utvecklar både bättre vård men också bättre arbetsplatser i syfte att kunna behålla och attrahera medarbetare. Detta har Vänsterpartiet alltid bekämpat.

Jag välkomnar istället konkurrensen. Dessutom vill jag att den offentligt drivna vården inspireras mer av de privata arbetsgivarna i hur man leder, styr, motiverar och stöder såväl chefer som medarbetare i uppgiften liksom ger stort förtroende genom decentraliserat beslutsfattande.

I motsats till vad vänsterpartisterna Lindberg och Sehlin förespråkar är jag övertygad om att detaljstyrningen över hälso- och sjukvården behöver minska. Tiden för politisk klåfingrighet är över. För att bli en attraktivare offentlig arbetsgivare behöver vi ett tydligt ledarskap i linjen där cheferna har mandat och budgetansvar att leda och utveckla verksamheterna tillsammans med medarbetarna. Politikens uppgift är inte att detaljstyra, sätta löner, lägga scheman eller lägga sig i utvecklingen av verksamheterna.

Jag är inte förvånad över Lindbergs och Sehlins övertro på detaljbeslut i regionfullmäktige. Det som förvånar och överraskar mig är deras kritik mot den arbetstidsmodell som nu genomförs i Region Stockholm för Vårdförbundets medlemmar och som syftar till att både bidra till ett hållbart arbetsliv och ge högre ersättning till dem som arbetar obekväma tider. Med den anledningen ställer jag en rak och tydlig fråga till er, Lindberg och Sehlin.

Är det så att Vänsterpartiet inte längre står bakom den svenska modellen, i vilken kollektivavtal förhandlas fram mellan arbetsmarknadens parter?

Irene Svenonius, regionstyrelsens ordförande I Region Stockholm (M)