Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Partistyrelsen tiger om hoten mot liberalismen i Sverige

Det är underligt och nästintill tjänstefel av en partistyrelse för ett liberalt parti att låta den svenska utvecklingen gå förbi okommenterad. Det skriver 13 partiaktiva Liberaler från hela landet med anledning av det nu pågående landsmötet.

Publicerad: 15 november 2019, 09:52

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

I partistyrelsens allmänpolitiska yttrande finns ingen tydlig bekännelse till Bertil Ohlins socialliberalism, skriver flera liberaler.

Foto: Sten-Åke Stenberg/Mostphotos


Ämnen i artikeln:

LiberalernaNyamko SabuniLiberalism

I helgen samlas Liberalerna för sitt landsmöte. Tidpunkten innebär för liberaler stora utmaningar, hoten mot liberalismen har under efterkrigstiden aldrig varit så tydliga som de är idag. Partiets vägval är centralt för hur man kommer hantera hoten. För att göra det enkelt kan man klassificera hoten i ett system- och individnivå på ena sidan och å andra sidan på internationell och nationell nivå.

På systemnivå är det institutioner så som den liberala demokratin och de internationella samarbeten som EU som utmanas. På individnivå är det den personliga friheten som hotas i allt fler länder. Detta beskriver liberalernas partistyrelse tillfredsställande i sitt ”allmänpolitiska yttrande”.  När det kommer till den internationella och nationella nivån skriver partistyrelsen övergripande om de hot som finns mot liberalismen på internationell nivå. Man nämner dock inget om hoten mot liberalismen här i Sverige, trots att den svenska liberalismens belackare på senare tid gång efter annan varit väldigt tydliga med sitt motstånd till liberalismen.

Riksdagens näst största parti (snart det största om man ska tro opinionsmätningarna) har i riksdagsmotioner, debattartiklar och i TV-debatter gång efter annan torgfört idén om att liberalismen är ansvarigt för det ”samhällsförfall” som man menar råder och att man behöver motarbeta och segra över liberalismen om nationen någonsin ska läka. Motståndet mot liberalismen kommer inte bara från Sverigedemokraterna utan även också från tidigare allianspartners. Populismen finns i allra högsta grad här i Sverige och växer sig allt starkare.

Allt fler i Sverige pratar nu om ett högerkonservativt block som en möjlig regeringskoalition. En utveckling som går i linje med trender i andra länder. När dessa regeringskoalitioner tar makten så är det liberala ideal som tar stryk och de illiberala idealen som tar form.

Det är underligt och nästintill tjänstefel av en partistyrelse för ett liberalt parti att låta den svenska utvecklingen gå förbi okommenterad. Kanske finns svaret i att partistyrelsen inte sätter ner foten och att man låtit fruktan leda till rädsla och förlamning istället för till maning och att välja en tydlig vägriktning.

Vårt parti vilar på en lång tradition av att stå fast vid övertygelser som när de först yttrades möttes med stort motstånd. Läs om partiets historia och du kommer få läsa om hur Karl Staaff som statsminister var så pass hatad av de högerkonservativa att de köpte askkoppar med hans motiv att fimpa på. Hans brott var att vara progressiv liberal.

Även Bengt Westerberg, som inte vek en tum mot sin tids populister fick utstå mycket hat. Det gemensamma för Staaff och Westerberg är att bägge var progressiva liberaler med en internationalistisk ådra och optimistisk syn på framtiden. Även i opposition har liberala ledare hållit den liberala fanan högt och vunnit väljarframgångar på det. Det tydligaste exemplet på det senare är socialliberalismens fader Bertil Ohlin som agerade bromskloss mot planhushållning och andra socialistiska idéer samtidigt som han höll armslängds avstånd mot dåvarande högern.

Men varken en tydlig bekännelse till progressiv liberalism eller en bekännelse till Ohlins skötebarn socialliberalismen finner man i partistyrelsens ”allmänpolitiska yttrande”. Om man inte har progressiva liberala ideal och en socialliberal ekonomisk analys som verktyg, så blir det svårt att agera bromskloss mot de populistiska idéerna som vinner alltmer mark och kanske efter 2022 flyttar in i Rosenbad.

Telason Getachew, Liberal, Järfälla

Anki Danielsson, Liberal, Göteborg

Ellena Dellios Vukic, Liberal, Kristianstad

Martin Ivar Johansson, Liberal, Uppsala

David Zanders, Liberal, Bromölla

Sten Tore Skare, Liberal, Norrbotten

Anna-Clara Nord Ekerling, Liberal, Sigtuna

Bosse Kjellström, Liberal, Haninge

Katarina Wendsjö, Liberal, Mölndal

Maria Jern, Liberal, Falköping

Conrad Vernersson, Liberal, Lund

Anna Eling, Liberal, Dalarna

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev