”Pandemin förstärkte sociala klyftor i Malmö”

Unga är särskilt sårbara vid kriser. Coronapandemins utvecklingsförlopp bekräftar i hög grad den erfarenheten. Under kriser finns det färre jobb att söka, vilket särskilt drabbar dem som befinner sig i början av övergångsfasen från utbildning till arbetsliv. 

Unga som jobbar har i större utsträckning än medelålders och äldre otrygga anställningsförhållanden, vilket ökar sårbarheten. De är inte heller skyddade av senioritetsbestämmelserna i arbetslivet. De som har kortast anställningstid är lättast att säga upp. 

LÄS MER: Lista: Här är arbetslösheten överraskande låg – och oväntat hög 

I en ny rapport från kunskapsalliansen Malmöungdomars vägar till arbetslivet via högre utbildning kartläggs hur ett par årskullar i övergången till vuxenlivet påverkades i Malmö under det första pandemiåret 2020: ”Pandemins kortsiktiga och långsiktiga effekter – ett försörjningsperspektiv med särskilt fokus på unga i Malmö”. 

Det handlar dels om de som var 22 år, dels om de som var 27 år under det första pandemiåret. Studien baseras på registerdata och vi har kunnat följa individerna från grundskoleåren i Malmö och framåt. Vi har också olika bakgrundsuppgifter om föräldrarna.

Uppföljningen bekräftar den allmänna bilden av krisers effekter. Antalet unga som ingick i gruppen unga som varken arbetade eller studerade, uvas, växte påtagligt. Räknar vi bort de 22-åringar som studerade under året från årskullen, så ökade andelen uvas bland de övriga från cirka 29 procent 2019 till 36 procent 2020. 

Män med utländsk bakgrund var starkt överrepresenterade i gruppen. 48 procent tillhörde gruppen uvas. Ofullbordad gymnasieutbildning medförde överrisker för att ingå i uvas. Närmare 44 procent av dem som inte fullföljt en gymnasieutbildning varken arbetade eller studerade år 2020. Ungefär en fjärdedel av individerna i årskullen totalt uppbar arbetslöshetsrelaterad ersättning.

Ser vi till den äldre åldersgruppen, 27-åringarna år 2020, ökade också andelen som ingick i uvas och som var beroende av arbetslöshetsrelaterad ersättning. Men ökningen var inte alls lika markant som bland 22-åringarna. Detta får främst ses i perspektivet av att 27-åringarna kommit längre i övergångsprocessen till arbetslivet. 

Ett mönster som framkommer tydligt i uppföljningen är att unga påverkades på olika sätt beroende på olika bakomliggande förhållanden. Ofullbordad grundläggande utbildning var en faktor som i hög grad ledde till överrisker för arbetslöshet och låga inkomster. En större andel bland de unga männen med utländsk bakgrund saknade fullbordad gymnasieutbildning, vilket bidrog till den sociala utsattheten i den gruppen. 

Samtidigt kan vi konstatera att familjebakgrunden hade betydelse. Om föräldrarna var arbetslösa och hade låg utbildning var sannolikheten större att barnen skulle ingå i uvas år 2020 jämfört med om föräldrarna förvärvsarbetade och hade fullbordat en utbildning på gymnasial nivå.

Unga som ingått i uvas 2019 var starkt överrepresenterade i uvas 2020. Här finns en stark spårbundenhet. Att vara arbetslös under kortare eller längre perioder medför ärrbildningseffekter som påverkar möjligheterna att få jobb med goda inkomster negativt. Bland 22-åringarna hade drygt 80 procent av dem som ingick i gruppen som varken arbetade eller studerade år 2020 också tillhört uvas år 2019. 

En betydande grupp unga är svagt förankrade på arbetsmarknaden och har mycket låga inkomster under längre tidsperioder. Ser vi till 27-åringarna var det närmare 28 procent av dem som saknade fullbordad gymnasieutbildning som ingick i uvas såväl år 2015 som 2020. En femtedel av individerna i årskullen som helhet ingick i uvas båda dessa år. 25 procent av dem som saknade fullföljd gymnasieutbildning uppbar arbetslöshetsrelaterad ersättning såväl 2015 som 2020. 

Fullföljd gymnasieutbildning, särskilt yrkesutbildning, minskade risken för att ingå i uvas och för att uppbära arbetslöshetsersättning. Även eftergymnasial utbildning skyddade i hög grad mot risken för att hamna i försörjningssvårigheter.

Sammanfattningsvis ser vi att många unga lever i socialt utsatta positioner under långa perioder och att krisen förstärkte redan existerande sociala klyftor. 

Det behövs ett batteri av insatser som tar sikte på ungdomarna såväl som föräldrarna. Yrkesutbildningarna på gymnasiet måste göras mer attraktiva samtidigt som mer måste göras för att erbjuda vuxna stöd för kompletterande utbildning och arbetsplatsförlagt lärande. Arbetet för att förebygga och motverka att unga hamnar i en situation där de varken arbetar eller studerar går via en flergenerationellt upplagd välfärdspolitik.

Jonas Olofsson
Professor, Malmö universitet

Anna Singhateh
Utvecklingssamordnare, Malmö stad