Orimligt att 13-åringar ska ansvara för sin egen hälsa

Sedan den 11 april 2019 får svenska barn när de fyller 13 år eget ansvar för att sköta sina vårdkontakter på nätet och hämta ut receptbelagd medicin. Från och med den dag de fyller 16 får de dessutom själva ta del av dokumentation i sina e-journaler efter kontakt med sjukvården.

Föräldrar har inte längre möjlighet att via 1177.se och på apotek ta del av sina barns journaler och recept, när de fyllt 13 år. På detta enda område har lagstiftaren bestämt att 13-åringar har rättshandlingsförmåga. Syftet är enligt hälsomyndigheten att följa offentlighets- och sekretesslagen.

Bortsett från att denna förändring i princip gör 13-åringar myndiga i fråga om allt som rör den egna hälsan är det helt obegripligt att utgå ifrån, och kräva, att alla 13-åringar har bank-id och id-kort eller pass, vilket krävs för att de fullt ut ska kunna nyttja sina rättigheter.

Och när det kommer till rättshandlingsförmåga – hur ska de barn göra som vill att föräldrarna hämtar deras medicin. Kan de ge sina föräldrar en fullmakt? Ska föräldrar be sina barn om en?

Som vuxna kan vi skicka vår partner eller vilken person som helst, som fyllt 18 år, att hämta vår medicin om vi bara skickar med en id-handling. Men inte våra barns.

En 13-åring kan vid ett apoteksbesök hämta ut narkotikaklassad medicin på recept men hen kan inte samtidigt köpa Alvedon eller nässpray.

På nätapoteken är det alltså omöjligt att se recept och beställa hem medicin för 13-åringen utan bank-id och på de fysiska apoteken är det farmaceuten som ska bedöma om barnets medicin kan lämnas ut till föräldern. Farmaceutens bedömning trumfar föräldrars vårdnadsansvar.

Men tar föräldern sitt vårdnadsansvar om hen inte tillser att barnet varje dag tar sin medicin?

Men det här gäller ju som sagt inte bara för receptbelagd medicin. Om 13-åringen varit på läkarbesök kan varken föräldern eller barnet få ta del av läkarens digitala dokumentation. Det gäller oavsett om föräldern varit med på besöket eller inte.

I det glapp som uppstår mellan 13–15 år kan alltså varken barnet eller dess föräldrar ta del av den digitala informationen om barnets hälsotillstånd. När nya uppgifter dokumenteras kan alltså en 16-åring, men inte hens förälder, logga in på 1177.se och få läsa om eventuella diagnoser i sin journal. Ensam.

Lagstiftaren låter barnet ta del av vilken medicin som behövs men varken barnet eller föräldern kan läsa om anledningen till varför medicinen behövs.

På alla andra sätt ansvarar föräldrar för sina barn tills den dag de blir myndiga vid 18. Går de på gymnasiet fortsätter försörjningsskyldigheten ända till 21. Unga upp till 21 år kan vara omhändertagna enligt LVU. På alla andra sätt blir de ”unga” allt äldre. Som kund hos SJ åker man på ungdomsbiljett tills man fyller 26 år, även om man inte är student.

Men när det kommer till det allra viktigaste, barnets hälsa, då fråntar staten föräldrar ansvar.

Det finns givetvis tillfällen när sjukvården kan finna skäl att inte delge föräldrar information om ett barns kontakter och behov av medicin. De tillfällena bör dock inte reduceras till en fråga om digital sekretess. Finner en läkare att ett barn skulle lida men av att föräldrar känner till barnets medicinering och vårdbehov har läkaren enligt lag en skyldighet att genast göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Så gör ett samhälle som låter sina vuxna medborgare ta ansvar för sina barn. Ett samhälle som på riktigt ser till barnets bästa. Nuvarande bestämmelser gör det inte.

Maria Hölerman, socionom och liberal debattör