”Öka kunskapen om äldres psykiska ohälsa”

Det är uppenbart att en persons inflytande i vården begränsas av hens ålder. Psykisk ohälsa är vårt samhälles största folkhälsoproblem och drabbar personer i alla åldrar i hela samhället. 

Samtidigt upplever många äldre sig vara bortprioriterade, osynliggjorda och misstrodda när de söker vård för psykiska besvär eller psykiatriska tillstånd. Det finns föreställningar om att diagnoser som autism och adhd är något som bara finns hos barn och unga. 

LÄS MER: Misslyckad äldrevård – fyra punkterna som Ivo slår ned på 

Upp emot 30 procent av äldre vuxna uppger sig lida av depression. Ändå visar en svensk studie att knappt 1 procent av dem som är över 60 år får samtalsterapi. Många äldre får istället antidepressiva läkemedel – de äldsta allra mest, trots att risken för biverkningar ökar med åldern. 

Så vem är egentligen äldre? Många värjer sig mot tilltalet. Vi vet att vi ska bli äldre men balanserar den insikten med föreställningen att vi själva kommer att vara på ett annat sätt än dagens generation – ställa mer krav och vara mer oberoende i mötet med vården.   

En bärande del i all slags diskriminering är osynliggörande. Gruppen 65 år och uppåt omfattar var femte person i Sverige. Personer med lika diversifierad bakgrund, politisk hemvist, intressen och preferenser som tidigare i livet.  

Äldre män är också överrepresenterade i självmordsstatistiken. Margda Waern, psykiater och suicidforskare, säger till forskningsrådet Forte: ”Det finns en kvardröjande föreställning om att äldres självmord skulle vara … ja, nästan naturliga. Att det handlar om personer i själslig balans som känner sig mätta, färdiga med livet. Men så är det verkligen inte. De allra flesta självmord hos äldre har stark koppling till psykisk ohälsa. Och de som får hjälp efter ett suicidförsök hittar ofta skäl att vilja leva igen.”  

Uppfattningen att nedstämdhet, ångest och depression skulle vara en naturlig del av åldrandet stämmer inte. Men ofrivillig ensamhet och en bristande vård och omsorg bidrar till att detta blir en självuppfyllande profetia. Våra rapporter visar att många äldre är oroliga för att inte bli hörda eller tagna på allvar när de söker vård eller omsorg. Bristande lyhördhet och förutfattade meningar leder till sämre bemötande och feldiagnostiseringar, eller att nödvändiga diagnoser med tillhörande behandlingar helt uteblir.   

Våra rapporter visar att det saknas såväl kunskap som resurser för att ta hand om äldre vuxna som är i behov av psykiatrisk vård. Det är också tydligt att ålderism (fördomar och stereotyper om ålder som påverkar hur människor betraktas och bemöts) genomsyrar vårt samhälle.  

Vi måste börja uppmärksamma och utmana ålderismen och de förlegade föreställningar som finns om äldre vuxna. Och vi måste börja lyssna på individen, oavsett ålder. Vård och stöd måste ges utifrån individens uttalade behov, inte utifrån stereotypa förväntningar.   

Vi brukar ofta prata om vilket samhälle som vi vill växa upp i men en lika angelägen fråga är: vilket samhälle vill vi åldras i?  

Vi vill betona vikten av en nationell plan för hur vi som samhälle ska främja psykiskt välbefinnande bland äldre vuxna. Vi ser att vårdens kunskap måste öka för att personalen ska bli bättre på att fånga upp både lindrigare och allvarligare psykisk ohälsa. God vård, inte minst en jämlik och högkvalitativ äldrepsykiatri, måste kunna erbjudas oavsett var man bor, i hela landet.   

Vi lever längre än någonsin och vi har alla rätt att leva ett aktivt, välmående och rikt liv med rätt stöd och hjälp. Samhället måste rusta med resurser och kunskap för att möta den ökande grupp i samhället som blir äldre. I det arbetet måste äldre vuxna inkluderas. Alla har rätt till god vård och omsorg vid psykisk ohälsa, oavsett ålder.   

Karin Schulz, generalsekreterare Mind

Annika von Schmalensée, Projektledare Äldrelyftet – åldras och må bra med adhd, Attention

Conny Allaskog, ordförande Hjärnkoll och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH)