”Nya regler för dygnsvila får motsatt effekt”

I en debattartikel om skärpta regler för dygnsvila den 25 maj skriver Ulf Olsson och Sten Nordin från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sobona att ”vi vill inte ha fler exempel på incidenter där personal har jobbat alldeles för länge och är trötta när larmet kommer”.

Ett sådant uttalande kräver att data presenteras där incidenter inom räddningstjänsten har inträffat på grund av för långa arbetspass. Att inga sådana uppgifter nämns beror på att den typen av incidenter är extremt ovanliga, om de ens har inträffat inom svensk räddningstjänst. Det visar också en alltför kategorisk syn på blåljusorganisationerna i Sverige, där hänsyn inte tas till de olika yrkenas säregenskaper.

LÄS MER: ”Skärpta regler för dygnsvila är rätt väg att gå”

Ulf Olsson och Sten Nordin fortsätter sedan att hävda att regeländringarna är nödvändiga för att främja hälsa och ett hållbart arbetsliv. Presentation av forskning eller underbyggda argument som visar brister på dessa områden inom räddningstjänsten saknas. Räddningstjänsten tillhör ett av de yrken som har medarbetare som stannar kvar på samma arbetsplats under hela yrkeslivet. Ett tydligt tecken på att vi trivs på jobbet.

Vidare spaltar debattörerna upp tre punkter som jag vill ifrågasätta:

1. EU-direktivet efterlevs. Det blir alltmer tydligt att Sobona och SKR har en tolkning av EU-direktivet som skiljer sig ifrån den tolkning som övriga Europa har gjort. I många av de europeiska länderna arbetar i dag räddningstjänsten dygn, på ett eller annat sätt. En av de platser där dygnspass inom brandkåren förekommer är till exempel Bryssel, EU:s maktcentrum.

2. Arbetsmiljön stärks. Återigen så efterfrågar jag den forskning som är gjort på brandmän i Sverige där vår något unika arbetsbelastning tas i beaktande. Vi har nattetid så kallad sovande jour, där vi inte får utföra arbetsuppgifter som inte är larm. Att notera här är också att med fler och kortare pass skulle vår dygnsvila och möjlighet till återhämtning försämras, istället för att förbättras. De skärpta reglerna för dygnsvila får alltså helt motsatt effekt mot det man säger sig vilja uppnå.

3. Säkerheten stärks. Här används exemplet ambulansförare, ett yrke där det är relativt ovanligt att jobba dygn. Att det inte förekommit några som helst klagomål på dygnspass från räddningstjänster runt om i landet bortser debattörerna ifrån. Här skulle jag gärna vilja se den data som SKR och Sobona lutar sig mot, där incidenter ska ha inträffat på grund av att brandmäns dygnspass orsakat trötthet eller otillräcklig återhämtning.

Sten Nordin och Ulf Olsson har skrivit ett debattinlägg som tydligt visar deras okunskap om hur Sveriges brandmän mår och vilken påverkan deras egen hårda tolkning av EU-direktivet får – såväl på privatlivet och återhämtningen som på arbetet. De uppvisar en total okunskap om eller ignorans av hur svensk räddningstjänst är organiserad.

Exempelvis har många räddningstjänster, i sitt schema, minst 48 timmars vila efter ett dygnspass. Gott om tid för återhämtning. Efter ett nattpass är det minst 24 timmar till nästa pass. Mer än de 11 timmar som EU-direktivet kräver.

Inom svensk räddningstjänst är problemet nyrekryteringen, vilket beror på den låga lönen. Schemats struktur, tillsammans med att det är världens bästa jobb, är några av de tyngsta argumenten för att jobba som brandman.

Jag önskar att SKR och Sobona, istället för att fortsätta borra flera hål i skeppet ”Svensk Räddningstjänst”, tog tag i en hink och hjälpte oss att ösa. Hjälp oss att kunna bibehålla den höga standard som vi håller, med nöjda, utvilade medarbetare.

Fredrik Svensson
Brandman, Södertörns brandförsvarsförbund