Ny dom – seger för elever i behov av särskilt stöd

Den 28 november 2019, meddelade Malmö tingsrätt en dom som innebär en seger för många barn och unga i behov av särskilt stöd. Målet rör en elev med en funktionsvariaton som medför att hon lätt blir trött, har svårt med inlärning och koncentration. Till följd av detta halkade eleven efter i undervisningen och när hon började fyran stod det klart att hon inte skulle klara något av kärnämnena.

När en elev inte når kunskapskraven i skolan har den enligt skollagen rätt till det som kallas särskilt stöd. I det aktuella fallet drog såväl utredning som insättning av det särskilda stödet ut på tiden. Nästan ett helt läsår hann passera innan eleven fick tillgång till åtgärder nödvändiga för att kunna klara kärnämnena, något som Skolinspektionen också kritiserat. Nu konstaterar även Malmö tingsrätt att åtgärderna sattes in för långsamt och dömer kommunen att betala 20 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven.

På pappret har vi i Sverige en skola med ett tydligt formulerat uppdrag, förankrat i grundläggande mänskliga rättigheter och med utgångspunkt i vårt demokratiska statsskick. Skolan ska vara likvärdig och tillgänglig för alla elever. Elever ska ges de förutsättningar som krävs för att lyckas: det är en mänsklig rättighet.

I praktiken har vi en grundskola som inte lever upp till varje sig diskrimineringslagen eller skollagen.

Vi som antidiskrimineringsbyråer möter ständigt barn och vårdnadshavare som berättar att skolan inte ger det stöd som behövs. Berättelserna handlar om utredningar som drar ut på tiden, om åtgärder som inte är anpassade efter elevens behov och om sönderstressade lärare. Det leder till att elever till följd av bristerna inte kan visa sina förmågor och halkar efter, mobbas, stannar hemma. Många berättar om psykisk ohälsa och om hur skolan inte förstår.

Att skolan ska följa lagen är inte ett odramatiskt pappersarbete. För den enskilda eleven är konsekvenserna av att inte få stöd stora och de riskerar att bli livslånga. Domen är därför viktig är av två anledningar. För det första, för att den erkänner den kränkning som det utgör för den enskilda eleven att inte få det stöd som den behöver. För det andra, för att den skickar en signal till skolor och kommuner att det kan bli kostsamt att inte leva upp till lagen.

Vi hoppas att detta ska tjäna som ett incitament för skolor att faktiskt ta tag i dessa frågor och säkerställa att de lever upp till grundläggande rättighetslagstiftning.

Vi kräver därför:

￭ att staten tar sitt fulla och yttersta ansvar för att skollagen och diskrimineringslagen efterlevs i praktiken och säkerställer att skolan tilldelas tillräckliga resurser
￭ att regeringen ser till att det är praktiskt möjligt för alla skolor och kommuner att få ta del av öronmärkta medel – oaktat kommunernas ekonomiska situation
￭ att skolornas huvudmän ger högsta prioritet åt frågan och söker och använder det stöd som redan finns
￭ att rektorer och huvudmän tar sitt fulla och yttersta ansvar för en likvärdig utbildning genom att fördela resurser utifrån elevens förutsättningar och behov
￭ att alla elever i behov av stöd får komma till tals när ett åtgärdsprogram tas fram, följs upp och utvärderas. Elevens synpunkter ska tillmätas stor betydelse

Johan Ekblad, verksamhetschef Malmö mot Diskriminering

Jenny Mörk, verksamhetsansvarig Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne

Olivia Novotny Bill, verksamhetsledare Antidiskrimineringsbyrån Uppsala

Annika Lindström, verksamhetsledare Göteborgs rättighetscenter mot diskriminering