Nationell myndighet ger likvärdiga förmyndare

Vi välkomnar regeringens ​nya utredning som ska se över vissa regler för gode män och förvaltare inom överförmyndarsystemet. Lagstiftningen grundades 1924 och behöver kontinuerligt justeras för att motsvara nya samhällskrav. Sverige har förbundit sig för att arbeta med FNs Agenda 2030 som kräver ett långsiktigt perspektiv på likvärdighet och hållbarhet för de individer för vars skull överförmyndarsystemet finns.

Förra året skrev företrädare för storstädernas överförmyndarnämnder till regeringen och lyfte flera behov. Även om överförmyndarsystemet inte kommer att utredas i sin helhet den här gången är utredningens uppdrag i linje med de krav som lyfts, till exempel ett nationellt ställföreträdarregister och en utredning av professionella ställföreträdare.

Utredningens svar behövs för att få en tydlighet kring vad som ingår i ställföreträdares uppdrag och vilket stöd de kan förvänta sig. Detta kan i sin tur underlätta rekryteringen av nya gode män och förvaltare.

Ett av uppdragen är att ta ställning till hur tillsynen av överförmyndarna och tillsynsvägledningen ska vara organiserad i framtiden. Utredaren ska, enligt direktivet, ta hänsyn till Statskontorets förslag om att en av dagens sju länsstyrelser som hanterar överförmyndartillsyn ska vara samordningsmyndighet, vilket framförs i rapporten En förbättrad samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet.

Det anser vi inte är tillräckligt. Vi vill i stället att det ska bildas en central, nationell myndighet med ansvar för överförmyndarfrågor. Vi behöver en självständig, drivande myndighet som systematiskt och med likvärdighet i fokus utvecklar överförmyndarsystemet.

Överförmyndarfrågorna bör organiseras på samma sätt som andra områden där länsstyrelserna bedriver tillsyn. Det vill säga med en uppdelning mellan tillsyn och ansvar för bland annat föreskrifter, råd och stöd. Detta alternativ har inte undersökts och borde finnas med i utredningsuppdraget. Statskontorets förslag grundar sig i ett regeringsuppdrag att utvärdera länsstyrelsernas samordning – och inte i en önskan att opartiskt utvärdera organisationsformen.

Länsstyrelsernas uppdrag är främst tillsyn av överförmyndare. De har hittills inte kunnat erbjuda stöd, råd och vägledning till överförmyndarna i någon högre utsträckning. Det innebär att väldigt olika lösningar har skapats inom samma lagutrymme. Malmö är exempelvis på väg att få en förvaltarenhet med professionella ställföreträdare. Göteborg har haft sin enhet sedan 1940-talet och Stockholm tvekar på grund av lagstiftningsmässiga oklarheter.

Länsstyrelsernas uppdrag har inte omfattat kompetensutveckling och kunskapsöversyn för gode män och förmyndare. En gemensam grundläggande kompetensutbildning på nationell nivå behövs för att gör det möjligt för huvudmän att få kunniga ställföreträdare oavsett boendekommun. Det är uppenbart att den nya myndigheten kommer att behöva bygga upp en bred kompetens inom många frågor, oavsett var ansvaret hamnar.

Vi är väldigt glada att utredningen är tillsatt och att de behov som tidigare lyfts undersöks. Men vi ser organisationsfrågan som avgörande för att möta nya samhällskrav, likvärdighet över landet och en hållbar utveckling av överförmyndarsystemet.

Zinaida Kajevic, ordförande (S) för Överförmyndarnämnden i Malmö

Therese Traneborn, första viceordförande (L) för Överförmyndarnämnden i Malmö