När företagen räddats måste vi rädda medarbetarna

Sedan tidigare stora kriser vet vi att de ofta efterföljs av en våg av depressioner och medföljande problem som missbruk, våld i hemmet och till och med självmord. Efter sarsepidemin uppvisade 31 procent av dem som suttit i karantän posttraumatiskt stressyndrom. Efter finanskrisen 2008–2009 ökade självmordsfrekvensen både i Europa och Nordamerika med sammanlagt 10 000 fall.

När vi lämnar den mer akuta fasen i pandemin, då prioriteringarna från regering och myndigheter med rätta varit att stoppa smittspridning, upprätthålla vården och rädda företagen från konkurs, behöver frågan om att förebygga ytterligare utbredd psykisk ohälsa få hög prioritet.

Situationen är svår för många människor, nära 73 000 är varslade med hot om arbetslöshet och nästan en halv miljon är permitterade. Vissa tvingas arbeta hårdare än någonsin. Andra har förlorat både jobb och framtidstro, och många känner en betydande osäkerhet om framtiden.

Mot covid-19 kan vi hoppas på ett vaccin, men mot psykisk ohälsa finns ingen sådan lösning. Däremot kan vi med gemensamma krafter förebygga spridningen. För när vi räddat företagen och jobben, behöver vi också rädda människorna. De professionella resurser och den samlade kunskap som finns inom både näringsliv och det offentliga bör därför samordnas för att vi gemensamt ska kunna kraftsamla.

Genom företagshälsan finns redan upparbetade strukturer och gedigen kompetens för att ta hand om psykisk ohälsa utifrån ett arbetstagarperspektiv. I Sverige omfattas 3,1 miljoner arbetstagare av företagshälsan, som har 4 000 medarbetare till förfogande med fokus på att förebygga ohälsa i arbetslivet. Baserat på vår samlade erfarenhet av att jobba förebyggande med människor i kris, finns det några åtgärder som landets arbetsgivare redan nu bör prioritera. Psykisk ohälsa bör prioriteras som en av de viktigaste punkterna i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Så vad är det då rent konkret som behöver göras? Inledningsvis rekommenderar vi att en risk- och konsekvensanalys görs över potentiell psykisk ohälsa hos medarbetarna. Frågan man behöver ställa sig är vilka grupper av medarbetare eller individer som löper störst risk att drabbas av psykisk ohälsa, och sedan upprätta en plan för hur detta ska hanteras och förebyggas.

Därefter behöver behovet av särskilda utbildningsinsatser identifieras för att höja den allmänna kompetensen kring hur man upptäcker och hanterar psykisk ohälsa på arbetsplatsen. Slutligen behövs direkta åtgärder sättas in snabbt där medarbetare erbjuds hjälp i form av stödsamtal och terapi.

Med denna redogörelse för läget skulle vi välkomna om regering, riksdag och ansvariga myndigheter tog initiativ till en gemensam kraftsamling med målet att motverka den psykiska ohälsan medan tid finns. För en depression eller ett missbruk tar lång tid att behandla, och kräver stora resurser från både arbetsgivaren och samhället. Från företagshälsans sida står vi redo. Men låt oss göra vad vi kan gemensamt så att vi kan börja bygga upp människorna, företagen och Sverige igen.

Göran Hägglund, styrelseordförande i Feelgood

Faysal Rawandozi, chefspsykolog i Feelgood