MUF: Det går inte att lita på Centerpartiet och Liberalerna

I dag (18 januari) är det ett år sedan Stefan Löfven valdes till statsminister för ytterligare en mandatperiod. Det är också en dag som markerar en förändring i svensk borgerlighet.

För en vecka sedan presenterade Novus/SVT en undersökning som visar att väljarna ger januariavtalet (JA) och regeringen underkänt. En majoritet, hela 59 procent, anser att den politik som förs utifrån JA är ganska eller mycket dålig. Enbart 11 procent, det vill säga ungefär en person på tio, ger tummen upp för JA. Det här kan bara ses som ett bottenbetyg.

Missnöjet är inte bara en känsla eller något påhittat. Tittar man på den socialdemokratiska regeringens facit ser det inte bra ut. Hade det varit inom en annan bransch, än just politik,  hade man förväntat sig att den som var ansvarig fått sparken.

Under Stefan Löfvens tid som statsminister har utvecklingen gått åt fel håll på en rad olika områden.

Sedan 2014 har vårdköerna fördubblats. Några konkreta exempel är att sex av tio kvinnor med bröstcancer, fem av sex män med prostatacancer och fem av sex personer med lungcancer inte får rätt behandling inom den tid som vårdgarantin anger. Köerna är helt enkelt orimligt långa. Därför behövs det nya kömiljarder som fokuserar på att kapa vårdköerna och se till att alla får vård i tid – i stället för att lägga mer pengar på höjda bidrag.

Brottsligheten är ett annat område där läget är minst sagt besvärligt. Sedan 2014 har antalet brott ökat, och det gäller såväl grova som så kallade vardagsbrott. Det har inte kunnat undgå någon att antalet skjutningar och sprängningar har ökat lavinartat de senaste åren, men även brott mot enskild person har tilltagit visar siffror från BRÅ. Också otryggheten upplevs som ett större problem än tidigare, och det finns egentligen bara en lösning för att komma tillrätta med dessa problem: fler poliser och strängare straff. För ingen ska vara rädd för att gå hem från krogen själv eller gå till affären när det är mörkt ute.

Centerpartiet och Liberalerna har även släppt fram det poserande Miljöpartiet till att sitta i regeringen, men trots detta har Sveriges koldioxidutsläpp sedan Stefan Löfven tillträdde som statsminister faktiskt ökat. Det går tvärtemot regeringens ambitioner och kommer leda till att Sverige inte når sina miljömål. Samma krav på effektivitet borde ställas på miljöpolitiken som på andra politikområden. Då duger att satsningar såsom Klimatklivet döms ut av Riksrevisionen som ineffektiv och klassisk symbolpolitik kännetecknandes av elcykelsubventionerna. Sverige behöver en miljö- och klimatpolitik som fokuserar på effekt och inte på symbolik. I detta avseende är öronmärkta biståndspengar till länder som släpper ut mer vi och satsningar på kärnkraft klimatsmart politik.

Det mest påtagliga misslyckandet av statsministern är nog ändå det löfte som Stefan Löfven lanserade med buller och bång 2012: att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Då var vi på plats 12 av 28. Nu har vi passerat årsskiftet och år 2020 är ett faktum men Sveriges placering på Eurostats lista är 22. Färska siffror från Arbetsförmedlingen visar dessutom att arbetslösheten har ökat för sjätte månaden i rad och landar nu på föga imponerande 7,4 procent. Företagskonkurserna och varslen blir fler och bidragsberoendet biter sig fast. Helt i linje med det resultat socialdemokratisk politik brukar leverera.

Stefan Löfven och regeringen har gång på gång visat att de inte kan hålla vad de lovar och att de inte inser magnituden av de problem som samhället upplever: i allt från den växande kriminaliteten till en välfärd som inte levererar vad landets hårt beskattade skattebetalare kan förvänta sig.

Med detta i åtanke är det i dag viktigt att uppmärksamma att en röst på Centerpartiet eller Liberalerna inneburit en röst på en socialdemokratisk statsminister och regering. Vill man ha en ny regering borde man i stället rösta på Moderaterna.

Benjamin Dousa, förbundsordförande MUF