Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Med tarmcancerscreening kan vi rädda liv

Dödligheten bland tarmcancersjuka är förfärande. Om dödsfallen ska bli färre måste sjukdomen upptäckas i tid.

Publicerad: 7 april 2019, 03:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Tarmcancer måste upptäckas tidigare.

Foto: Colourbox/Christopher Boswell


Ämnen i artikeln:

CancerRegioner

Om tarmcancer upptäcks i tid är chansen att patienten överlever god. Vi har en bra specialistvård på tarmcancerområdet och under de senaste åren har ett systematiskt förbättringsarbete genomförts. Nu finns det både standardiserade vårdförlopp och nationella riktlinjer.

Men dödligheten bland tarmcancersjuka är förfärande. Nästan en tredjedel av de cirka 6000 personer som varje år drabbas av tarmcancer avlider och siffran tycks inte gå ned. En rimlig slutsats är att tarmcancer inte alltid upptäcks i tid. Det förebyggande arbetet är helt enkelt eftersatt.

Redan 2003 rekommenderade EU tarmcancerscreening för män och kvinnor i åldern 50-74 år. Socialstyrelsen gjorde samma bedömning 2014 för åldersintervallet 60–74 år. Det beräknas att 10-15 procent fler patienter kan upptäckas i tid genom screening. Det är omkring 300 liv per år.

Men få huvudmän har valt att införa screening i sina respektive upptagningsområden, trots rekommendationerna. Därför befinner vi oss nu i en rävsax. Även om vi inför screening från 2019 kvarstår flera problem.

För det första måste befolkningen faktiskt genomföra testet. Tarmcancerscreening innehåller ett moment med hantering av de egna fekalierna som inte är helt angenämt. Därför blir deltagandet sannolikt än lägre än till exempel för bröst- eller prostatacancer.

I en färsk undersökning avseende cervixcancer visades att det dessutom finns en tydlig tendens hos personer ur de svagare socioekonomiska grupperna att avstå från screening. Detsamma gäller förmodligen även tarmcancer.

För det andra finns en dubbelt utsatt grupp patienter som på grund av demenssjukomar är oförmögna att själva genomföra testet. De måste specialhanteras för att på jämlika villkor tillförsäkras tidig upptäckt.

För det tredje ökar införandet av allmän tarmcancerscreening trycket på koloskopiresursen. Den nuvarande koloskopiresursen är knappt dimensionerad för att hantera ökningen av de undersökningar som följer enbart av screeningverksamheten. Denna strategiska missberäkning i personalförsörjningen måste lösas. Den får inte accepteras som skäl för en huvudman att avstå från att införa tarmcancerscreening.

Också efter ett jämlikt införande av ett nationellt screeningprogram kommer vi således att ha en lång tidsperiod framför oss innan full effektivitet av screeningen uppnås. Det är många liv som kunde ha räddats om vi startat 2003 eller till och med 2014.

Förra året rekommenderade Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) att samtliga regioner skulle införa screening för tarmcancer. RCC har även i år föreslagit att screening införs. Men varför skulle en rekommendation fungera bättre denna gång?

Mer styrning än så kommer att krävas för att hantera de huvudmän som hittills har funnit skäl att avstå screening i sin region. Statliga stimulanspengar fördelade av SKL har tidigare använts. Är regeringen beredd att satsa sådana medel eller är det så att det behövs en skarp lagstiftning på området?

Vi måste få ordning på tarmcancerscreeningen nu. Den räddar liv.

Margareta Röstlund, ordförande Mag- och tarmförbundet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

CancerRegioner

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev