Majblomman: Barn i utsatthet betalar högsta priset

Det senaste 13 månaderna har pandemin berövat alla barn på sammanhang och trygghet, struktur och stabilitet. De som växer upp i familjer med utsatt ekonomi är särskilt påverkade. De har fått se föräldrar bli av med jobbet eller hamna längre från arbetsmarknaden. Fattigdomsforskning visar att den typen av bakslag påverkar barn i familjer i långvarig utsatthet särskilt.

Under pandemiåret har Majblomman följt grupper av barn i områden med i genomsnitt sämre skolresultat, ekonomi och hälsa än i övriga landet. I en ny sammanställning presenteras våra observationer. I den berättar Majblommans personal om hur de på nära håll sett barn ta ökat vuxenansvar för familjen. Restriktioner har samtidigt försvårat skolarbetet och många barn vittnar om oro, frustration och hopplöshet. Vissa känner ilska gentemot samhället.

Våra observationer stämmer med den rad barnrättsrapporter som befäst att de utdragna pandemiåtgärderna har reducerat barns liv med risk för långvariga, negativa konsekvenser. För barnen som Majblomman finns till för får begränsningarna störst konsekvenser. Distansundervisning och skärpta regler för sjukfrånvaro ökar kraven på eget ansvar och föräldrastöd. Studier i hemmet försvåras när tillgången till kvadratmeter, språkförståelse och basal hemelektronik är begränsad.

Även fritiden har som bekant beskurits under många månader. Vi har nåtts av nyheter om barn som ger upp sitt idrottande, har begränsade sociala kontakter och får sämre hälsa. Vi kan konstatera att långt ifrån alla barn som Majblomman träffar har råd med fotbollsträning, tv-spel eller kulturskola. Det är ett problem i sig, men meningsfulla aktiviteter innebär inte bara fysisk rörelse och kulturutövande. Att ingå i ett ledarlett, socialt sammanhang efter skolan ger rutiner, struktur och får barn att bli sedda och att känna tillhörighet. Barn i ekonomisk utsatthet hade redan innan pandemin begränsad tillgång till meningsfulla fritidsaktiviteter.

Pandemin i Sverige kan ha nått början på slutet. Snart är seriespelen och teatergrupperna förhoppningsvis i gång igen. Högstadie- och gymnasieskolor kommer ha öppet som vanligt, och de flesta kommer sakta att återgå till livet som det var innan pandemin. Så blir det inte nödvändigtvis för de barn Majblomman verkar för. För klyftan mellan barn i Sverige har sällan varit tydligare i modern tid.

Majblomman vill se ett fortsatt fokus på barns rättigheter när pandemin avtagit. Vi hoppas att de miljoner som satsas på barn och unga i regeringens vårbudgetproposition blir till sociala investeringar som säkerställer jämlika förutsättningar för barn oavsett familjens ekonomiska ställning. Vi efterfrågar ett konkret nationellt åtgärdsprogram med riktade resurser där barnperspektivet prioriteras och appliceras på den skenande samhällskris som negligering av barn i fattigdom innebär. 

Till det vill vi se kraftfulla, kommunala insatser med fokus på att motverka de effekter barnfattigdom får för barns utbildning, hälsa och fritid. Det är avgörande att använda befintlig kunskap om vad som fungerar både generellt och utifrån lokala förutsättningar. Och det är viktigt att våga satsa på längre sikt och inte skära ner på barn och unga så fort konjunkturen rör sig neråt eller budgeten är ur balans.

I nuläget förväntar vi oss snabba satsningar som siktar långt fram – inte minst på kommunal nivå. Satsningar som om det var allas barn det gällde, också i fortsättningen. För det är allas vårt samhälle som berörs.

Tove Lindahl Greve, generalsekreterare Majblomman