M: Migrationsverket måste ta sitt smittskyddsansvar

I mitten på mars anlände en 15-årig pojke till Sverige för att begära asyl hos Migrationsverket. Han kom närmast från Frankrike och Italien. Han tillhör den så kallade gruppen ensamkommande minderåriga och ska då enligt regelverket anvisas till en kommun efter några dagar i transitboende. Den 19 mars blev han anvisad till Staffanstorps kommun.

Då såväl Sveriges regering, Folkhälsomyndigheten samt Staffanstorps kommunledning vidtagit åtgärder för att begränsa smittspridningen begärde en tjänsteman på Staffanstorps kommun att pojken skulle stanna i karantän på Migrationsverkets transitboendet i Göteborg, där han då befann sig, till dess att man med säkerhet kunde påvisa att han inte bär på Covid-19 virussmitta.

Den 17 mars, det vill säga två dagar innan det att han anvisades till Staffanstorps kommun, hade regeringen nämligen fattat beslut om att stänga gränserna och stoppa resor in till Sverige.”Coronaviruset är en internationell angelägenhet som kräver gränsöverskridande åtgärder”, skrev regeringen i ett pressmeddelande i samband med beslutet.

Vår förvåning är stor över att Migrationsverkets uppdrag verkar vara helt oförändrat trots att det pågår en omfattande smittspridning i Europa och i Sverige. De flesta myndigheter och andra samhällsaktörer vidtar kraftfulla åtgärder för att försöka begränsa smittspridningen. Det verkar dock inte ha nått Migrationsverket, som hävdar att deras uppdrag enbart är att anvisa och att det är kommunens skyldighet att ta emot dem som anvisas.

Dublinförordningen är uppenbarligen helt satt ur spel, en förordning som säger att asylsökande ska söka asyl i det EU-land som vederbörande först anländer till inom EU. Asylsökande omfattas uppenbarligen heller inte av regeringens beslut den 17 mars om att stoppa inresor i Sverige. Vilket är både märkligt och bekymmersamt eftersom Världshälsoorganisationen, WHO, utlyst pandemi.

I vårt fall innebar det att kommunen skulle ta emot pojken, placera honom i ett familjehem och utsätta alla andra på detta boende för risk att bli smittade av Covid-19. Vår tjänsteman lyckades att förhandla fram en överenskommelse, att pojken nu kommer att stanna på transitboende under 14 dagars karantäntid men på Staffanstorps skattebetalares bekostnad, till ett högt pris per dygn. Tyvärr ännu ett exempel på hur staten överför kostnader på kommuner, i detta fall på en kommun som tar risken för smittspridning på stort allvar och därför är beredd att agera för att begränsa smittspridning.

Kommunens uppgift är att, så långt det är möjligt, försöka begränsa smittspridningen, skydda våra riskgrupper och upprätthålla samhällskritisk kommunal verksamhet. Det är då både skrämmande och upprörande att myndigheten Migrationsverket uppenbarligen anser att de inte är en del av samhällskontraktet att bidra till att begränsa spridningen av Covid-19. Det må vara så att Migrationsverket saknar direktiv från regeringen i frågan. Tills dess att regeringen klarar att bedriva en enhetlig linje i att leda landets myndigheter så borde sunt förnuft vara vägledande inom samtliga myndigheter under en pågående samhällskris – även inom Migrationsverket.

Christian Sonesson, kommunstyrelsens ordförande (M) Staffanstorps kommun

Karin Palmqvist, ordförande arbetsmarknadsnämnden (M) Staffanstorps kommun