LRF: Slarv hotar bredbandsutbyggnad

Fibernäten rullas ut i snabb takt över landet. De som ska bygga dessa nät är synnerligen välkomna för de levererar något vi alla vill ha. Men, i den stora brådskan att komma först så är löftena vidlyftigare än förmågan att bygga. I stället för att erkänna detta skyller leverantörerna ofta på dålig terräng och besvärliga markägare. Detta menar vi är helt fel taktik.

Ett av de absolut vanligaste samtalsämnena till LRF de senaste åren har varit bredbandsutbyggnad. Det har tyvärr inte handlat om den positiva förväntan inför att bli uppkopplad – utan om dåliga relationer med de företag som bygger näten.

Till en början var det undermåliga avtal och avsaknad av den ersättning som lagen medger. Nu är det dålig kommunikation, dålig återställning och slarv i grävningen. Men framförallt handlar det om att bolagen har ställt ut generösa löften till bygder, kommuner och regioner som stressar fram dåliga processer, vilket i sin tur resulterar i en utpressningssituation där markägarnas berättigade frågor beskrivs och behandlas som ”besvärliga hinder" i vägen för att bli klara.

De här problemen finns i hela landet. I några kommuner har det blivit totalt kaos. I takt med att detta uppmärksammas allt mer i media så blir allt fler tveksamma till att överhuvudtaget släppa fram en ledning på sin mark, vilket drabbar också de bolag som vill göra rätt från början.

Det bredbandsbyggarna måste förstå är insatserna för markägarna är höga. Marken är deras företag och under ytan finns stora investeringar för att den ska producera så bra som möjligt. Då kan och vill man inte ta risken att få en illa byggd ledning som för evig framtid försvårar brukandet av marken. Eller för den delen att ledningen skadas med vidhängande skadeståndsprocesser.

Dessa motsättningar beklagar vi. Att få ut snabbt bredband i landet är avgörande för landsbygdens utveckling, inte minst gäller det LRF:s medlemmar vars verksamheter blir allt mer digitaliserade. Samtidigt kan inte detta angelägna ändamål helga alla medel. Näten måste byggas på rätt sätt för att bli robusta och säkra och då måste det finnas en god dialog med markägarna där man enas om hur utbyggnaden ska gå till.

Att bolagen följer den manual som man enats om i ”Robust fiber”, vore en bra början.

Det är egentligen inga konstigheter. Innan de stora aktörerna klev in på marknaden blev tusentals hus uppkopplade av hundratals ideellt drivna föreningar, som förmådde hantera både ogästvänligt underlag och markägarnas frågor.

LRF efterlyser därför en betydligt större ödmjukhet. Ta ett rejält omtag och se till att det syns. Bestäm vilka projekt som kan göras med rimlig tidsplanering och överlåt de andra till andra aktörer. Från LRF:s sida vill vi inget hellre än att kunna säga till de som ringer oss med frågor att bredbandsbyggarna är seriösa och att projektledare och underentreprenörer kommer att bete sig på ett proffsigt sätt. Vi vill ju att detta arbete ska bli framgångsrikt. Tyvärr är vi ganska långt ifrån den situationen i dag.

Björn Galant, LRF:s äganderättsgrupp

Angelica Billevik, LRF:s äganderättsgrupp

Erik Evestam, LRF:s äganderättsgrupp