LR: Det går inte att ducka för huvudmännens ansvar

Det är uppenbart att mitt debattinlägg trampade Centerpartiet på en mycket öm tå. Att uppmana centerstyrda kommuner att ta sitt ansvar i frågan om lärarnas löner, något som på sikt ökar läraryrkets attraktivitet och motverkar lärarbristen, tolkades som pajkastning. Det är mycket olyckligt.

En god löneutveckling för alla lärare i alla kommuner, som gör det mödan värt att utbilda sig, är enligt centern en universallösning som inte är möjlig att åstadkomma i små kommuner.

Dock är Centerns lösning på ojämlikheten mellan kommuner som satsar på skolan, och de som säger sig inte kunna göra det, ingen egentlig lösning. Det är ett lapptäcke av förslag som inte adresserar grundproblemet och inte ändrar något på sikt.

Satsningar på obehöriga eller på mer fjärrundervisning kommer knappast att öka viljan att utbilda sig till lärare. Det riskerar dessutom att bli dyrt. Flera olika alternativa vägar till läraryrket är inte heller en långsiktig lösning på lärarbristen. Det bidrar mest till en fragmentisering av lärarutbildningen som riskerar att leda till ett A- och B-lag i skolan vad gäller lärarkompetens och ämnesbehörigheter. Det är inte bra om vi på allvar ska öka läraryrkets status och garantera elevernas rätt till kvalitativ undervisning. I stället för dagens labyrint av alternativa vägar föreslår vi ett samlat grepp med en ingång, men med olika vägar ut beroende på vilken utbildning, kompetens och erfarenhet som de blivande lärarna har med sig in.

Det är glädjande att Centern insett att det kommunala utjämningssystemet inte duger för skolans verksamhet i sin nuvarande form. Därför borde slutsatsen vara ett nytt statligt sektorsbidrag som i ett första steg ersätter det totala virrvarr som råder i dag. Det blir enkelt, samtidigt som skolans resurser värnas.

Lärarnas Riksförbund och Centerpartiet är överens om en sak – stora reformer tar lång tid att sjösätta. Därför har vi ingen tid att spilla. Men under tiden får centerpolitikerna bjuda till så att också centerstyrda kommuner blir attraktiva för lärarna. För sanningen är den att det inte på något sätt går att komma runt att huvudmännen har det yttersta ansvaret för att säkra kompetensförsörjningen av behöriga lärare.

Vi vill verkligen inte ha någon pajkastning men att endast bjuda på ”pie in the sky” är heller inget som duger för lärarkåren. Vi behöver en rimlig arbetsbelastning och en positiv livslön här och nu.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund