Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

LF: Det är inte alltid så lätt att slå fast vad som är kvalitet

Timbros debattartikel är mer präglad av driftsformsförsvar än den kvalitetsdiskussion tankesmedjan säger sig vilja föra, replikerar Johan Ernestam utredare på Lärarförbundet.

Publicerad: 6 oktober 2021, 14:46

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

”Ett flertal studier, både av forskare och av Skolverket, visar att friskolor är generösare i rättningen av nationella prov, sätter generösare betyg relativt dessa och sätter höga betyg i ämnen utan nationella prov,” skriver Johan Ernestam.

Foto: Gorm Kallestad/TT


Ämnen i artikeln:

TimbroLärarförbundetVinster i skolanBetygsinflation

Under rubriken ”Skolreformer borde präglas av kvalitet – inte driftsform” skriver Timbros Benjamin Dousa och Kajsa Dovstad på Dagens Samhälle. Artikeln är dock mer präglad av driftsformsförsvar än av kvalitetsdiskussion. 

Debattörerna menar att fristående skolor ofta skapar sitt överskott genom ”billigare it-lösningar, mer effektiv schemaläggning och lägre byggkostnader”. Internationella engelska skolans Barbara Bergström konstaterar dock att det är genom lägre lärartäthet som pengarna tjänas. Och alla som granskat lärartäthet vet att friskolekoncernerna överlag har den lägsta.  

LÄS OCKSÅ: Timbro: Skolreformer borde handla om kvalitet – inte driftsform
LÄS OCKSÅ REPLIKEN: V: Det räcker inte med reformer – marknadsskolan måste bort
LÄS OCKSÅ SLUTREPLIKEN: Timbro: Skoldebatten har kantrat

Ett flertal studier, både av forskare och av Skolverket, visar att friskolor är generösare i rättningen av nationella prov, sätter generösare betyg relativt dessa och sätter höga betyg i ämnen utan nationella prov.  

Slutsatsen i den Timbrorapport som Dousa och Dovstad hänvisar till är att stödet för att friskolor och skolvalet ökar betygsinflationen på systemnivå är svagt. Det betyder att kommunala skolor inte har svarat på friskolornas glädjebetyg med att själva sätta generösare betyg. Driftsformen – inte kvaliteten – avgör därmed vilka elever som kommer in på vilka utbildningar i framtiden.  

Timbro pläderar för att ett mervärdesmått ska införas för att det ska bli ”tydligt vilka insatser som faktiskt gör skillnad för att höja resultaten”. Självklart är ett sådant mått intressant, men det finns problem. 

Nyligen konstaterades till exempel i en avhandling om höga skolresultat att eleverna fick ett omfattande föräldrastöd i skolarbetet. Då är det snarast föräldrarnas insats som mäts, inte skolans.

LÄS OCKSÅ: Jiang Millington: Nu ser vi effekterna av det liberala skolbygget 

Det finns också en risk att skolor i högre grad skulle ägna sig åt att lära ut det som är lättmätt på proven, medan svårmätta mål skulle trängas undan. Därutöver finns det utrymme för manipulation, till exempel i form av vilka elever som närvarar på provdagen.

Vidare skriver Dousa och Dovstad om skolresultat utan beaktande av sin egen argumentation om mervärde. Bland annat menar de att resultaten på ett par skolor har vänts. Enligt det mervärdesmått som finns, Skolverkets Salsa, är förändringen obetydlig. Däremot har föräldrarnas utbildningsnivå stigit vilket avspeglas i resultaten. 

Slutligen lyfts ett reportage i Kvartal där det görs ett nummer av att en Landskronaskola har bättre betyg än en mer välfinansierad Stockholmsskola. Men på de nationella proven presterar Stockholmsskolan bättre.

Tydligen är det inte så lätt att förstå vad som är kvalitet.  

Johan Ernestam
Utredare Lärarförbundet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev