Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Lex lilla hjärtat riskerar att bli verkningslös”

Lex lilla hjärtat kommer inte att göra någon skillnad om inte barn och unga får påverka besluten kring placering i mycket högre omfattning än vad som sker i dag, skriver Maskrosbarn och Barnrättsbyrån.

Publicerad: 11 juni 2021, 03:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ska fler barn behöva sätta livet till innan vuxna och beslutfattare börjar lyssna på och ta hänsyn till barn och ungas vilja och behov i avgörande beslut som rör deras liv, frågar Sandra Patel Seropian och Ida Hellrup.

Foto: Maxim Thoré/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

BarnBarnperspektivetHur ska omhändertagna barn skyddas?Unga

Den 11 juni kommer stora delar av Sveriges barnrättsorganisationer, myndigheter och kommuner att skicka sina synpunkter på ”lex lilla hjärtat”. Det vill säga lagförslaget om placerade barns rättigheter. Kritiken kommer vara samstämmig från Barnrättssverige: förslagen är för snäva och tar inte hela placeringsprocessen i beaktning utan enbart avslutandet av placeringen. Lagförslaget riskerar därför att missa avgörande delar för att stärka placerade barns rättigheter. 

LÄS OCKSÅ: Utredning: Så ska barns rätt stärkas 

Ska fler barn behöva sätta livet till innan vuxna och beslutfattare börjar lyssna på och ta hänsyn till barn och ungas vilja och behov i avgörande beslut som rör deras liv? 

En nyligen genomförd Novus-undersökning visar på en enorm diskrepans mellan beslutsfattare, vuxna och unga när det handlar om samhällsinflytande och vems röst som väger tyngst. Åtta av tio vuxna tycker att barn och unga absolut eller till viss mån ska göras delaktiga i beslut som rör deras liv. Samma undersökning visar dock att tre av fyra vuxna anser att en vuxens åsikt väger tyngre än en ungdoms. 

LÄS OCKSÅ: Vad ska väga tyngst – föräldrars eller barns rättigheter? 

 

Alla barn och unga som Maskrosbarn och Barnrättsbyrån träffat under de senaste 15 åren vittnar om att de inte blir tagna på allvar eller görs delaktiga i besluten. Instanser som fattar beslut kring barns liv lyssnar många gånger mer på föräldrarna och deras åsikt om vad som är bäst för barnet. Barns egna tankar och förslag på lösningar tas inte på allvar, vilket resulterar i att vuxna fattar beslut över deras huvuden. 

”De förminskade det jag sa och ifrågasatte mina sanningar då de redan hade pratat med mina föräldrar som hade en annan version. Det kändes inte värt att försöka övertala och anstränga mig för att de skulle ta mig på allvar”, konstaterar exempelvis en placerad femtonåring.

Det får stora konsekvenser när vuxna fattar beslut över barns huvuden. Ett av många exempel är de barn som mot sin vilja tvingas flytta hem till sina biologiska föräldrar, som tidigare utsatt dem för våld. Barnets vilja och behov bör vara avgörande när det kommer till en hemflytt. Men i dag väger vuxnas åsikt om vad som är bäst för barnet tyngre – oavsett om barnet är tre eller sjutton år. 

LÄS OCKSÅ: Lex Lilla Hjärtat finns redan – nu krävs andra åtgärder 

När barn inte görs delaktiga i sin egen vård och omsorg blir inte insatserna från socialtjänsten lika effektiva. Om barn i stället på allvar får tycka och tänka till om sina liv så ökar chansen att hjälpen gör nytta och att förtroendet för vuxenvärlden ökar. 

Lex lilla hjärtat kommer inte att göra någon skillnad om inte barn och ungas egna röster och vilja får påverka besluten kring placering i mycket högre grad än i dag. Men i denna utredning, som så många andra, har åsikterna hos barn och unga som berörs av lagstiftningen utelämnats. 

Genomgående i lagförslaget finns ett fokus på rättssäkerhet men endast med fokus på den vuxnes rätt snarare än barnens. Tyvärr till priset av ett tydligt och genomgående barnrättsperspektiv, vilket var utredningens huvuduppdrag. 

Utredningens alltför snäva ansats och exkluderande av berörda barns åsikter är inte hållbar utifrån placerade barns perspektiv. Lagförslaget riskerar att bli verkningslöst. På sin plats vore i stället ett seriöst helhetsgrepp kring den lagstiftning som verkar för placerade barn. För att det ska lyckas och barnets bästa vara centralt behövs följande: 

Barns delaktighet måste säkerställas både innan, under och efter en placering – men även i arbetet med att ta fram ny lagstiftning. 

Barnets bästa behöver få vara avgörande för alla beslut kring placering. En sådan bedömning kan inte göras utan att barnets egen inställning och uttryckta behov tillskrivs betydelse. 

Tydliga krav på täta uppföljningar efter avslutad tvångsvård, där det viktigaste är enskilda samtal med barnet.

Barn måste få tillgång till stöd före, under och efter placering.

Barn behöver få tillgång till oberoende barnombud som kan säkerställa att barnets röst och vilja tas tillvara.

Sandra Patel Seropian, Påverkanschef, Maskrosbarn

Ida Hellrup, Grundare & jurist, Barnrättsbyrån  

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News