”Lekmannarevisionen måste utvecklas”

Kommunala aktiebolag ska granskas av lekmannarevisorer. Dessa är förtroendevalda och ska biträdas av sakkunniga yrkesrevisorer. Uppdraget är i stort detsamma som det som gäller för granskning av nämnder och kommunstyrelsen. Syftet är att bedöma om bolaget sköts på ett sätt som är ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande, samt om den interna kontrollen är tillräcklig.

Granskningen ska ske enligt god revisionssed. En ambitionsnivå som kräver systematik i såväl planering som genomförande, i form av en riskanalys som grund för planeringen och dokumenterade revisionsinsatser som ger stöd för de uttalanden som lekmannarevisorn ska göra i sin granskningsrapport.

LÄS MER: Knapptryck ersätter slit med SCB-siffror: ”Ekonomichefen måste orka vara elak” 

Lekmannarevisionen fungerar på ett tillfredsställande sätt i många kommuner och regioner, men ofta fungerar den tyvärr inte alls. Utan att överdriva kan man konstatera att det i flera fall inte bedrivs någon lekmannarevision över huvud taget. I en genomförd praxisstudie har orsakerna till detta kartlagts, och ett antal förbättringsförslag redovisas nedan.

Kunskapen om lekmannarevisorernas uppdrag är generellt svag. Det gäller dem själva, ägarna och bolagsledningarna. Lekmannarevisorerna har ibland inte förstått att de ska granska bolagen på samma sätt som nämnderna och styrelsen granskas. Insatserna inskränker sig till ett årligt informationsmöte med bolagsledningen, som eventuellt noteras i minnesanteckningar. Någon revisionell insats är det inte fråga om och någon dokumentation av vad som granskats finns givetvis inte.

Att en sådan insats ligger till grund för ett uttalande i en granskningsrapport skapar inte något förtroende för revisionen. Vissa lekmannarevisorer anser att de inte behöver något sakkunnigt biträde eftersom det finns en auktoriserad revisor ”som kan bolaget” eller att man ”kan själv”. Detta understryker att lekmannarevisorn i dessa fall inte har förstått sitt uppdrag.

Resursbrist gör också att lekmannarevisonen blir lågt prioriterad. I flera fall finns ingen efterfrågan på lekmannarevisionen. Detta kan bero på en svag bolagsstyrning men antagligen också på ett lågt förtroende för denna typ av revision, av skäl som nämnts ovan. Bolagsledningarna är dessutom ointresserade av lekmannarevisonen eftersom de inte ser någon nytta med denna, när det inte genomförs någon kvalificerad revision. Detta gäller även i flera fall ägarna. Nedan redovisas några förslag som kan bidra till att lyfta lekmannarevisonen.

• En tydlig styrning av den samlade kommunala verksamheten, inklusive bolagen, ger förutsättningar för att också samordna den samlade kommunala revisionen och skulle leda till en naturlig efterfrågan på lekmannarevision.

• Genom en samordning och samplanering av revisionsuppdraget i kommunen/regionen och lekmannarevisionen skulle likheterna kunna framhållas i stället för skillnaderna. Då blir det naturligt att bolagen granskas på samma sätt som nämnder och styrelse. Hela gruppen av revisorer bör utses till lekmannarevisorer.

• Den auktoriserade revisorn, som ofta har hög legitimitet hos bolagsledningarna, måste ta initiativ för att lyfta fram lekmannarevisionen i träffar med dessa. De behöver även hjälpa lekmannarevisorerna att fokusera på sitt uppdrag. Dessa måste själva vara pålästa, aktiva och givetvis ha stöd från ett eget biträde.

• Finansieringen måste säkerställas av ägaren genom att fullmäktige beslutar om ett samlat anslag för revisionen, inklusive lekmannarevision. Det är otillfredsställande att lekmannarevisorerna ska behöva argumentera för finansieringen inför bolagsledningarna.

• Lekmannarevisorerna behöver få utbildning så snart de fått sitt uppdrag. En utbildning som betonar likheterna med övrig kommunal revision, ger kunskap om vad revision faktiskt innebär samt vad som krävs för att denna ska motsvara god revisionssed.

Anders Haglund,
Förtroendevald revisor i Vaxholms stad