”Lärarförbunden måste upp på barrikaderna och slåss för skolan”

Likt vindflöjlar i nordanvind vägrar de allra flesta politiska partierna att förflytta sig för medborgares vilja i frågan om koncernskolor.  De är fasta i relationella näringslivskontakter, som alltmer får skimmer av skolfeodal toppstyrning. 

Överbevisad panikargumentation från anlitade lobbyister står över saklighet. Jaktslott, slaktbodar, avancerad skatteplanering och oöverskådliga ägarförhållande toppas av mygel i myndighetsutövning och elevsortering. 

LÄS OCKSÅ REPLIKEN: Academedia: Dags att höja nivån i skoldebatten

Liberalerna vevar i debatten för att hitta sin skolhistoriska position men verkar inte förstå styrmekanismerna. Centerledningen utmanas internt på stämman i sin förödande nyliberala skolpolitik medan Socialdemokraterna klipper till med ett förslag på vinstförbud som utan justering riskerar missa målet.

Med en säkrad elevpeng, låga investeringskostnader, snabb lönsamhet och hög rörelsemarginal är riskerna minimala för aktiebolagsskolor. Koncernskolorna växer likt broilers medan valfrihet och kvalitet urholkas i takt med att idéburna friskolor köps upp av större bolag, eller likt offentliga skolor utarmas ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Det enda reella hotet mot detta totalt skoltoxiska styrsystem är att kunskap om verkligheten får fäste hos befolkningen genom den offentliga debatten. Det är precis vad som nu sker i allt större omfattning – därav alla mer eller mindre tydliga politiska inspel.

När nu förslag formuleras att reglera möjlighet att ta ut vinster i aktiebolagsdriven skolverksamhet får koncernerna skrämselhicka. Valfriheten är hotad argumenterar koncernskolornas lobbyister i falsett. En lobby som till delar består av före detta politiker med egna intressen i branschen och nära band till politiken! Osakligheten firar nya segrar när väl underbyggda och vederhäftiga argument för en förändring av nuvarande system presenteras. Det märks att det är svårt att argumentera för ökad segregering, högre vinster och jakt efter allt större marknadsandelar på skolmarknaden. 

Medan koncernskolornas juriststaber jagar ekonomisk kompensation hos de kommunala huvudmännen för sönderslagna skolstrukturer vid etableringar får lärarna ökad undervisningstid, större elevgrupper och därmed försämrade förutsättningar för sitt nationella uppdrag. 

En tragiskt hög andel lärare överväger att lämna yrket på grund av en allt omänskligare arbetsbelastning, som dessutom tillåts öka för var år som går. Ett prekärt nuläge som svårväckta politiker och förbrödrade riskkapitalister förvisso bär ansvar för, men frågan är var lärarfacken finns i den offentliga debatten? 

Såväl Lärarförbundet som Lärarnas Riksförbund är alltför lågmälda och återhållsamma i förhållande till den medlemsfientliga fakta som finns på bordet! Som medlemmar och förtroendevalda i lärarförbunden anser vi att de båda facken borde vara tongivande i debatten mot koncernskolor. Förbunden behöver från centralt håll höja sina röster, synas och höras, och vara med i arbetet att punktera den böld som välfärdsparasiterande koncernskolor utgör. Det är bråttom att sätta in nådastöten för avkastningsivriga skolbolag och renovera ett skolsystem som gynnar lärare och alla elever.

Ge er in i debatten, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund - för likvärdighet, öppenhet, arbetsmiljön, undervisningsresurser, lärartjänster, kvalitet och bibehållen kontroll över offentlig skattefinansierad verksamhet av grundläggande demokratiskt värde!

Alexander Köhn
Lärarförbundet Partille

Peter Hvass
Lärarförbundet Kungälv

Per Edberg
Lärarförbundet Umeå

Andrea Meiling
Lärarförbundet Göteborg

Thomas Hunter
Lärarnas Riksförbund Partille

Annika Karlsson Norrstad
Lärarförbundet Stockholm

Pontus Larsson
Lärarförbundet Karlstad

Cecilia Warnholtz
Lärarnas Riksförbund Göteborg

Jenny Ivarsson
Lärarförbundet Kalix