Lär av Malmö – kanotister ska inte gå före svanar

Förra veckan sköts en svanhane ihjäl efter beslut av Malmö kommun. Kvar blev hans partner och åtta ägg. Ägg som i måndags blev lämnade åt sitt dystra öde då svanhonan inte själv kunde försvara dem från konkurrerande fåglar.

Historien om svanfamiljen engagerar och skapar mycket ilska över hur vårt samhälle behandlar djuren. Är det en tillräckligt bra orsak att döda ett djur för att människor ska kunna paddla kanot på just det stället? Hade beslutsfattarna tillräckligt med underlag för att kunna säga att honan skulle klara sig själv? Bevisligen inte.

Samtidigt som Malmö kommun har gått in och påverkat naturens gång genom att döda en individ, hänvisar de till naturens gång när det gäller äggen. Det finns ingen plan på att de ska räddas.

Svanfamiljen har genererat ett stort engagemang i såväl sociala som i traditionella medier och debatter om vad som får göras mot djur väcks. Det är troligen lättare att identifiera sig med en blivande mamma som blir ensamstående utan stöttning, än miljoner individer som aldrig får träffa sin mamma i exempelvis kycklingindustrin. (Även om frågan om vad vi ska få göra mot djuren borde ställas även där.)

Efter den mediala storm som kretsat kring svanfamiljens öde säger Malmö kommun att de kommer tänka annorlunda om något liknande beslut ska tas i framtiden. Det är oerhört viktigt att alla kommuner nu tar liknande ansvar. Vi behöver lära av Malmö kommuns misstag och låta historien om individen handla om något större och mer bestående.

Att skjuta djur bara för att de är olägliga är inte en bra anledning. En jakt blir inte okej bara för att vi kallar den för skyddsjakt. Vi måste först söka andra lösningar för och se fördelarna med att samexistera med vilda djur och djurens intressen måste få väga tyngre. Det är vi uppenbarligen fler som tycker.

Samhället i stort bryr sig om djur och orättvisor som drabbar dem. Låt svanfamiljen vara en symbol för fortsatt handlande i djurvänlig riktning. Något som majoriteten av alla kommuner har gjort är att sluta använda fjädrar i påskpyntet och att sluta upphandla burägg. Tillsammans med åtgärder för mer växtbaserad kost i offentlig verksamhet och djurskyddskrav på det som upphandlas kan kommunerna ta ett ännu större ansvar. Både för de vilda och de tama djuren.

Djur är kännande individer, inte produkter eller problem för kanotister.

Anna Harenius, sakkunnig etolog på Djurens Rätt

Sebastian Wiklund, ansvarig för politiskt arbete på Djurens Rätt