Läkarnas krav: Kasta ut Apotekstjänst!

Den 1 oktober tog Apotekstjänst över distributionen av sjukvårdsartiklar till sjukvården i Mellansverige. Upphandlingen gjordes av Varuförsörjningen i Uppsala styrd av politikerna i varuförsörjningsnämnden (från fem regioner). Resultatet har blivit kaos, sjukhus i stabsläge och inställda operationer. Den nya leverantören skyller ifrån sig på tidigare leverantör och att sjukvården har beställt för mycket. Ansvariga talar om att den akuta situationen måste lösas först och att en utredning av vad som gått fel ska göras ”så småningom”. Det finns ingen säker prognos för när problemen kommer att vara över. Vi anser att avtalet med Apotekstjänst ska hävas omedelbart. Patienter ska inte behöva vänta. Upphandlingen måste göras om och tillfälliga leverantörer får anlitas under mellantiden.

Ingen vill ge svar om orsakerna till krisen. Men vi har svar efter genomgång av bland annat varuförsörjningsnämndens protokoll, förfrågningsunderlag, anbud med mera.

Den grundläggande orsaken är att Varuförsörjningen/varuförsörjningsnämnden (upphandlaren) i strid med förfrågningsunderlaget har upphandlat en leverantör vilken tidigare inte har distribuerat sjukvårdsmateriel (åtminstone inte i den omfattning som krävs enligt förfrågningsunderlaget – en årsomsättning på över 100 miljoner). Apotekstjänst har i sitt anbud beskrivit att de har levererat dosförpackade läkemedel till över hundratusen patienter, men de har inte visat att de har levererat sjukvårdsmateriel. De referenser som Apotekstjänst hänvisar till gäller dosförpackade läkemedel. Förvisso har Apotekstjänst som affärsidé att leverera såväl läkemedel som sjukvårdsmateriel. De vill sålunda slå sig in på en ny marknad. Trots att Apotekstjänst har haft nästan ett år på sig att förbereda övertagandet så fungerar det inte. De som får ta konsekvensen är våra patienter och sjukvårdspersonal som blir förtvivlade när de inte kan göra sitt jobb.

Man kan ha synpunkter på det moraliska i att försöka slå sig in på en ny marknad utan tillräcklig förmåga. Det gäller en viktig samhällsfunktion. Huvudansvaret ligger dock på upphandlaren som inte kontrollerat själva kärnpunkten, det vill säga att Apotekstjänst förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser samt rätt erfarenhet.

Varuförsörjningen har inte hållit sig till sanningen, utan påstår i en inlaga till förvaltningsrätten att Apotekstjänst tidigare har levererat inte bara dosförpackade läkemedel utan också sjukvårdsmateriel. Av Apotekstjänst presentation framgår att det bara är dosförpackade läkemedel som Apotekstjänst distribuerat. Dessutom hävdar Varuförsörjningen att det inte är någon avgörande skillnad mellan att leverera dosförpackade läkemedel jämfört med att leverera sjukvårdsmateriel samt att sjukvårdsmateriel möjligen skulle vara mer skrymmande volymmässigt. Verkligheten har visat att det var skillnad. Varuförsörjningens oriktiga uppgifter ledde till att förvaltningsdomstolen inte ändrade Varuförsörjningens beslut i överprövning. Kammarrätten gav inte prövningstillstånd. Vår uppfattning är att det är svårt att få rätt mot en myndighet i domstol, men vi anser att förvaltningsdomstolen borde ha visat större omsorg i sin rättsutövning.

Även om det grundläggande ansvaret till materielkrisen ligger på upphandlaren har även bristen på reservlager ute i regionerna bidragit till krisen liksom att personalen uppmanats att hålla låga lager –för att spara pengar. En kortsiktig ”besparing” har gjorts genom minskning av Akademiska sjukhusets lager, vilket ökat sårbarheten i lägen som detta. Varuförsörjningen har brustit i sin riskanalys, som kan karaktäriseras som en glädjekalkyl. Verksamheterna borde självklart ha fått i uppdrag att förbereda sig genom extrabeställningar inför leverantörsbytet.

Varuförsörjningen och varuförsörjningsnämnden verkar inte ha förstått följderna av att inte leveranserna av sjukvårdsmateriel fungerar. Med tanke på Apotekstjänsts historia borde de ha visat större omsorg, speciellt som de blev uppmärksammade på Apotekstjänsts brister vid överprövningen i förvaltningsrätten.

En fungerande sjukvård ingår i samhällskontraktet. Om man bryter detta måste ansvar kunna utkrävas. På flera nivåer.

Brist på vårdplatser, flykt av sjuksköterskor med svårigheter att rekrytera nya, vanskötta lokaler, nya lokaler för miljardbelopp som inte kan tas i bruk och nu upphandling av en leverantör som inte klarar att leverera sjukvårdsmateriel. Vårt förtroende för Region Uppsala som huvudman för Akademiska sjukhuset är i botten. Låt staten få tillbaka Akademiska sjukhuset!

Anna Rask-Andersen, ordförande Sjukhusläkarna Uppsala

Torbjörn Karlsson, ordförande Upplands allmänna läkarförening