”Läkare ska inte behöva forska på fritiden”

I svensk hälso- och sjukvård är det i dag stort fokus på behandlingar som är individanpassade, det är resultatet av forskning som påbörjades för många år sedan. Forskande läkare behövs för att vården ska utvecklas. Dagens forskning är morgondagens sjukvård, därför behöver Sverige mer forskning i hälso- och sjukvården.

Utvecklingen av hälso- och sjukvården går rasande fort. Vi kan idag rädda liv som vi inte hade kunnat rädda för tio år sedan. Sjukdomsdiagnoser som tidigare var en dödsdom går i dag att lindra och bota. Det bygger på att läkare har närhet till forskningen. När vården inte är tätt sammankopplad med forskningen kan konsekvenserna bli förödande. Patienter behandlas då med gamla metoder och vi riskerar att missa nya behandlingar mot cancer eller möjligheten att ge bättre vård mot kroniska sjukdomar.

LÄS MER: SKR sågar ny äldreomsorgslag: ”Är det över huvud taget möjligt?” 

Det är därför oroväckande att andelen läkare med forskarutbildning har sjunkit över en längre tid. 2005 var det 20 procent av läkarna som också hade forskarutbildning, i dag är andelen bara 16 procent. Läkarförbundet har ställt frågor till sina forskande medlemmar för att ta reda på hur de ser på möjligheterna att forska och samtidigt arbeta som läkare. 

Läkarförbundets undersökning visar att 29 procent av läkarna forskar. Av dem är det en stor majoritet, 72 procent, som säger att de vill forska mer än de gör i dag. Det visar att läkarkåren värdesätter och prioriterar forskningen. Tyvärr är det inom dagens vårdsystem svårt att hitta tiden för forskning och allt färre läkare väljer att fortsätta en forskarkarriär efter disputation, visar även en färsk rapport från Svenska läkaresällskapet. 

I dag ser vi allt för ofta att forskning får stryka på foten när sjukvården styrs mot kortsiktiga och mätbara mål om ökad tillgänglighet och produktivitet. Politiker och chefer i regionerna måste ta sjukvårdens forskningsuppdrag på större allvar. Forskning måste tydligt ingå i sjukvårdens grunduppdrag och i de avtal och uppföljningar som görs. Den kliniska forskningen är en förutsättning för hög kvalitet i hälso- och sjukvården. Utan satsningar riskerar Sverige att halka efter rejält i den medicinska utvecklingen.

Läkare kan ha inskrivet i sitt anställningskontrakt att de ska bedriva forskning, eller ha en så kallad förenad anställning, som innebär att de delar sin tid mellan sjukvården och akademin. För läkare som inte kan stödja sig på något avtal om forskning, är det svårt att finansiera sin forskningstid. Mer än var tredje, 35 procent, ”löser” finansieringen genom att forska på fritiden. Även bland läkarna som har avtal om att de ska forska en viss tid, svarar ungefär en tredjedel att de inte kan kombinera sitt kliniska arbete med forskning som överenskommet.

Under pandemin har det redan dåliga läget försämrats – 35 procent av de forskande läkarna har fått sämre möjligheter att hitta tid för forskningen. Sverige har skaffat sig en forskningsskuld som riskerar att få vårdens utveckling att avstanna. 

Forskningsskulden inom hälso- och sjukvården måste snarast åtgärdas för att säkerställa återväxten av forskande läkare. Staten och regionerna behöver visa att forskning inom vården är livsviktig för Sveriges befolkning. Läkarförbundet har konkreta förslag för en forskningspolitik som möter behoven:

1. Staten måste tydliggöra och följa upp regionernas forskningsansvar som en obligatorisk del av hela hälso- och sjukvården.

2. Satsa på forskningsintresserade läkarstudenter och yngre läkare för att säkerställa återväxten av forskande läkare.

3. Förbättra förutsättningarna att kombinera forskning och kliniskt arbete genom hela yrkeslivet. Regeringen kan i förhandlingar med regionerna ställa krav på att:

• Fler ska kunna forska samtidigt som de har allmäntjänstgöring, AT. Det ska också gå att forska inom ramen för den nya bastjänstgöringen.

• Regionerna ska erbjuda forskar-ST (specialiseringstjänstgöring) inom alla specialiteter.

• Fler särskilda anställningar ska införas för forskarutbildade läkare, så att de kan kombinera forskning och kliniskt arbete.

4. Hög kompetens ska löna sig och anställningsvillkoren ska vara goda. Likställ forskarutbildning med klinisk karriär genom att ge forskande ST-läkare specialistlön efter fem års tjänstgöring. 

Vår förhoppning är att staten tar ledartröjan, men ett stort ansvar ligger också på varje region att säkerställa förutsättningarna för forskning och forskningstjänster.

Sverige behöver hitta en hållbar väg framåt, så att fler läkare ges möjlighet att forska. Bara så säkrar vi framtidens vård. Vår fråga går till utbildningsminister Anna Ekström, socialminister Lena Hallengren och landets alla regionråd; är ni redo att genomföra förändringar för att rädda den medicinska forskningen?

Sofia Rydgren Stale
Ordförande Läkarförbundet

Madeleine Liljegren
Ordförande Läkarförbundets forsknings- och utbildningsråd

Shadi Ghorbani
Ordförande Sveriges yngre läkares förening (Sylf)