Läkare: Har Stockholms regionpolitiker förblindats av sin egen retorik?

Under tio år har husläkarmottagningarna, på grund av brist på pengar, tvingats halvera andelen distriktsläkare. Det visar en granskning som Distriktsläkarföreningen i Stockholm gjort. Trots löften om fast läkare blir därför husläkarna allt färre – en läkarbrist som till stor del är framtvingad av regionens egen budget.

Kommer du ihåg Åke Söderlind, 90, som på 16 månader träffade 66 läkare, fick 30 mediciner, men ingen ansvarig läkare? Det skrevs mycket om Åke i pressen 2015, när han ännu en gång kommit in på Södersjukhuset. Alla förfärades över situationen. Hur hade det kunnat bli så här? Nu skulle det minsann bli ändring!

Hur gick det då? Blev det bättre?

Nog har löftena om fast läkare duggat tätt – till och med i regeringsförklaringen. Under många år har sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (L) lovat fast läkare till befolkningen i Stockholm. Senast för ett år sedan lovade hon att alla stockholmare skulle ha en egen läkare senast hösten 2021.

LÄS OCKSÅ: L: Förbjud barntolkarna och rikta insatser mot utsatta områden  

Men det är långt mellan löftena om egen läkare och de pengar som avsätts för att det ska bli möjligt – åtminstone om det ska bli något annat än ett namn på ett papper, en läkare man aldrig får träffa. Har regionpolitikerna förblindats av sin egen retorik, och missat att det ytterst är pengarna i budgeten som avgör hur det blir?

Distriktsläkarföreningen har jämfört budgetmallarna som de regiondrivna husläkarmottagningarna använder i sitt interna budgetarbete för året 2021 med samma budget för 2011. Budgetmallen ger en god bild av vad resurserna i verkligheten räcker till.  Det är en verklighet som ligger långt från strategidokument och visionära uttalanden.

Stockholm har under de tio år som gått kommit allt längre bort från en primärvård med fast läkare till hela befolkningen. I stället minskar både andel och antal distriktsläkare på våra husläkarmottagningar.

LÄS OCKSÅ: Ska vårdgivare enbart kunna lista de friskaste patienterna?

Under tio år har antalet patienter som måste samsas om samme läkare ökat med nära 40 procent, till över 2200, om husläkarmottagningarna ska få budgeten att gå ihop. År 2011 räckte de ekonomiska ramarna till en distriktsläkare per 1600 patienter.

För att förstå hur många patienter detta är, kan nämnas invånarna i Norge bara behöver samsas med 1100 andra om sin allmänläkare. I Stockholm är antalet alltså det dubbla. Det är mot den bakgrunden inte konstigt att vi får långa väntetider och dålig tillgänglighet. 

Det går helt enkelt inte att upprätthålla en rimlig läkarbemanning – och samtidigt klara ekonomin. Tyvärr får det också konsekvenser för vilken vård invånarna får. Ju fler som måste dela på samme läkare, ju mindre tid får förstås läkaren till varje person.

Det är dags för region Stockholm att fundera på hur få husläkarna kan få bli, utan att namnet ”husläkarmottagning” blir rent vilseledande.

Ylva Sandström, Ordförande Distriktsläkarföreningen i Stockholm