Läget är akut – vi kräver en nationell hemlöshetsstrategi

Hemlösheten i Sverige och Europa ökar. Våra grannländer Finland och Norge avviker dock från trenden. 2008 antog Finland en nationell hemlöshetsstrategi med ”Bostad först” som prioriterad modell. Sedan dess har hemlösheten i Finland minskat med 35 procent och på trettio år har antalet människor i hemlöshet totalt gått från 18 000 till 7 000.

Enligt Socialstyrelsen (2017) lever drygt 33 000 personer i Sverige utan ett eget hem. Trots att det i Sveriges grundlag tydligt framgår att det allmänna ska trygga rätten till bostad. I kommun efter kommun ökar hemlösheten, vilket även förstärker ekonomiska svårigheter och strukturella problem.

Stadsmissionen och andra aktörer har goda erfarenheter av ”Bostad först”. Forskningen visar att åtta av tio personer i hemlöshet med social problematik klarar att behålla sin Bostad först-lägenhet långsiktigt. Dessutom vittnar många om minskat missbruk, förbättrad hälsa, återupptagna familjerelationer och en möjlighet att söka jobb. I den annars vanligt förekommande så kallade trappstegsmodellen, där människor måste kvalificera sig stegvis för att slutligen nå toppen – ett eget boende, lyckas endast 25–30 procent av deltagarna blir kvarboende. Trots att ”Bostad först” är rekommenderad av Socialstyrelsen är det endast i 20-talet av landets 290 kommuner som den används, enligt den kartläggning som gjorts av Marcus Knutagård, universitetslektor, Lunds universitet.

”Bostad först” utgår från att en bostad är en mänsklig rättighet. Ett tryggt boende är grunden för att komma till rätta med andra problem som exempelvis ohälsa och beroende. Modellen innebär att människor i hemlöshet erbjuds bostad och samtidigt får tillgång till stödinsatser utifrån de behov som finns. Kraven på den som bor i en Bostad först-lägenhet är samma som för andra hyresgäster: du ska sköta din lägenhet, inte störa grannarna och betala hyran i tid.

Intresse för modellen finns – under senaste två åren har Sveriges Stadsmissioner med projektstöd av Postkodlotteriet utbildad drygt 500 personer. Enbart ett fåtal kommuner har under samma tid startat ”Bostad först”. Finansiering och politiskt stöd behövs, enligt forskarna Pleace, Baptista och Knutagård som undersökt implementeringen i 19 europeiska länder.

Enligt forskaren Nicolas Pleace, University of York, ger ”Bostad först” en kostnadsbesparing på mellan 150 000 och 200 000 kronor per person och år jämfört med annan typ av stödboende. Ett akutboende i Helsingborg kostar exempelvis cirka 1 100 kronor per natt medan en Bostad först-lägenhet kostar cirka 200 kronor per natt.

Om Sverige menar allvar med att minska hemlösheten behövs en nationell omställning till Bostad först. Låt oss värna bostaden som en mänsklig rättighet, i enlighet med FN:s konvention om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter.

Det skulle kräva:

￭ Riksdagen behöver anta en nationell hemlöshetsstrategi med ”Bostad först” som prioriterad modell för människor med stödbehov som lever i hemlöshet.
￭ Ett nationellt statligt finansierat utvecklingscenter för utbildning och forskning som stöd för Bostad först-arbetet i kommunerna.
￭ Samverkan mellan olika Bostad först-verksamheter i landet, forskare och före detta Bostad först-boende i utarbetande av strategi och utvecklingscenter.

Initialt krävs politisk vilja och beslut samt finansiellt stöd för att sjösätta Bostad först i hela landet. På sikt skulle det dock både möjliggöra minskad hemlöshet, kommunala besparingar och minskat lidande.

Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner

Marcus Knutagård, universitetslektor Socialhögskolan Lunds universitet

Ann-Kristin Sörensen, boendestödjare Helsingborg och före detta boende i Bostad Först

Bo Petersson, boendestödjare Helsingborg och före detta boende i Bostad Först