Kunskapsprovens resultat – en nattsvart läsning

Hur kunde det gå så snett? Hur länge tänker SKL sitta på läktaren och titta på? Vad tänker ansvariga universitet göra?

Tre år har runnit iväg sedan det nya kunskapsprovet infördes för bland annat tandläkare, läkare, sjuksköterskor utbildade utanför EU/EES. Proven för dessa tre yrkeskategorier utformas och genomförs i tur och ordning av Karolinska Institutet, Umeå och Göteborgs universitet. För det erhåller till exempel enbart Umeå universitet 13 miljoner kronor (exkl. moms) per år enligt överenskommelsen mellan Socialstyrelsen och universitetet.

Resultatet på det teoretiska och praktiska provet för perioden 1 juli 2016 – 30 juni 2019 är en nattsvart läsning. För tandläkarna är det direkt alarmerande. För att få fortsätta på det så kallade Snabbspåret, måste den som skriver proven vara godkänd på både det teoretiska och det praktiska provet. Av 608 tandläkare/individer har blott 27 (4 procent), klarat både det teoretiska och praktiska provet. Av dessa 27 har 21 (3,5 procent av 608) fått legitimation. 587 (96 procent) har alltså inte klarat både det teoretiska och praktiska provet.

För läkare är resultatet bättre men ändå nedslående. Av 964 läkare/individer har 263 (27 procent) klarat både båda proven. Av dessa 263 har 82 (9 procent) fått legitimation. 701 (73 procent) har alltså inte klarat både det teoretiska och praktiska provet.

Resultatet för sjuksköterskor är lika dåligt. Av 238 sjuksköterskor/individer har 57 (24 procent) klarat både det teoretiska och praktiska provet. Av dessa 57 har 33 (14 procent) erhållit legitimation. 181 (76 procent) har alltså inte klarat båda proven. (Statistiken har erhållits från berörda universitet och Socialstyrelsens behörighetsavdelning (antalet legitimerade).)

Tänk om resultatet för svenskstuderande på läkar-, tandläkar- och sjuksköterskeprogrammet vore detsamma. Vilket ramaskri det skulle bli! Inblandade universitet skulle omedelbart lägga om sin utbildning. Annars skulle dess ekonomiavdelning slå bakut.

Statsanslagen bygger nämligen på både kvantitet (får betalt per heltidsstuderande per läsår) och kvalitét (får betalt efter hur många poäng den heltidsstuderande presterar per läsår). Det betyder i praktiken, att universiteten måste anstränga sej till det yttersta för att motverka avhopp, ha duktiga pedagoger som hjälper de studerande löpande och vid tentamina osv. Den hjälp som läkare, tandläkare, sjuksköterskor utbildade utanför EU/EES får av involverade universitet är i jämförelse med svenskstuderande obefintlig. Det är inte fair play.

Proven bygger på motsvarande grundläggande examen i Sverige och är lättare för den, som har en färsk examen, men avsevärt svårare för den som har jobbat en längre tid i sitt yrke och är specialist. Ju mer specialiserad man är inom ett område, desto längre bort är man från den basala grundutbildningen. Låt läkarspecialister, tandläkare, sjuksköterskor etc. som jobbat minst 4-5 år slippa göra proven. Deras kunskaper bedöms bäst av motsvarande kollegor ute i den kliniska verksamheten.

Även det akademiska språket i proven är problematiskt. Att ett sådant språk existerar vet alla, som studerat på ett svenskt universitet. Det språket lär man sig under sin akademiska utbildning eller har man det redan med sig hemifrån, vilket inte är förunnat utbildade utanför EU/EES. Detta kan enkelt lösas, om involverade universitet låter SFI- eller Svenska som andraspråk-lärare på universitetens utbildningsinstitutioner går igenom frågorna på universitetens konstruerade prov. De vet var fällorna finns för dem som har Svenska som andraspråk. Tiden man får på sig att skriva proven måste utökas, då tidspressen är enorm. Frågor av alltför specialistkaraktär borde inte få förekomma. Får man underkänt på en enda del av provet men godkänt på andra delar, tvingas man skriva om hela provet (gäller inte sjuksköterskornas prov, där man endast skriver om den del man underkänts i) osv.

Jan-Åke Blomqvist, svensklärare samt studievägledare på Blekinge folkhögskolas snabbspår (avslutades i juni -19)