”Kristdemokraterna bör ompröva sin skolpolitik”

Kristdemokraterna bör under sina partidagar i Örebro ta tillfället i akt att rannsaka sin skolpolitik. Partiet bör ta ställning för att staten ska ta över huvudansvaret för skolan från kommunerna – och kan i detta inspireras av sin egen politik på ett annat område, nämligen sjukvården.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om att ansvaret för hälso- och sjukvården ska flyttas från regionerna till staten. Argumenten kan sammanfattas som att den medicinska kvaliteten skiljer sig kraftigt åt och att orsaken är det splittrade ansvar som 21 regioner för med sig. Partiet menar att det är orimligt att kvaliteten på den vård patienterna får ska vara avhängig av var i landet de råkar bo.

LÄS MER: Tre partier på tvärs mot SKR: ”Förstatliga skolan”

Vi, som representanter för fackförbundet Sveriges Lärare, har förstås ingen åsikt om hur hälso- och sjukvården bör organiseras. Men vi vet vad som behöver göras för att vi ska få en mer kvalitativ och likvärdig skola i hela landet. Det intressanta är att Kristdemokraternas analys av systembristerna i sjukvården är direkt överförbar på det kommunala skolväsendet och avsaknaden av ett nationellt sammanhållet skolsystem.

Andelen legitimerade och behöriga lärare varierar i dag enormt från kommun till kommun. Samma stora variationer ses i fråga om satsade medel, lärarlöner och betygsresultat. Sveriges 290 kommuner har olika förutsättningar och förmåga, men också olika ambitioner för skolan. Det slår skoningslöst mot likvärdigheten. OECD har konstaterat att svensk skola blivit den minst likvärdiga i Norden.

En ung människas skolgång präglar ofta hela livet. I dag avgörs med andra ord elevers livschanser av vilken utbildningskvalitet som de råkar erbjudas av sina hemkommuner. Är inte detta lika orimligt som att patienters hälsa påverkas av vilka regioner de tillhör?

Frånvaron av ett tydligt statligt ansvar för skolväsendet har bekräftats av en statlig utredning, Statens ansvar för skolan – ett kunskapsunderlag (SOU 2022:53). Utredningen visar att det skiljer uppemot 80 procent mellan den kommun som satsar mest respektive den som satsar minst på skolan. Utredningen pekar också på att Sveriges många små kommuner inte har kapacitet att bygga upp den kompetens som krävs för att bedriva skolverksamhet.

Ett exempel på detta är att de små kommuner som skulle behöva mest stöd ofta har de sämsta förutsättningarna att faktiskt söka de många riktade statsbidrag som inrättats för att försöka motverka de växande skillnaderna i skolkvalitet. Det är symtomatiskt att tendensen med allt fler riktade statsbidrag även återfinns inom hälso- och sjukvården. Varken där eller i skolan verkar likvärdigheten förbättras på något avgörande sätt.

Kommunernas tillkortakommanden är något vi lärare möter varje dag i form av otillräckliga resurser och ineffektiv styrning. Och ytterst är det eleverna som får betala priset för de växande kvalitetsskillnaderna. Ändå är Kristdemokraterna, än så länge, ett av de partier som försvarar den kommunaliserade skolan.

Det är lite märkligt. Hur kan ett parti å ena sidan göra en analys som säger att en ojämlik vård beror på att ansvaret är uppsplittrat på 21 regionhuvudmän, och å andra sidan bortse från att motsvarande samband finns när det gäller skolan? En central orsak till dagens bristande likvärdighet i skolan är att 290 kommunhuvudmän delar på ansvaret. Det är hög tid att Kristdemokraterna inser det och tänker om när det gäller statens ansvar för skolväsendet.

Johanna Jaara Åstrand
Förbundsordförande Sveriges Lärare

Åsa Fahlén
Förbundsordförande Sveriges Lärare