Krav på långsamhet efterlyses i byggdebatten

Januariöverenskommelsens punkt 46 om regelförenklingar är vagt formulerad, men risken finns att viljan att ”förenkla” och ”förkorta” processen förvandlar planering till ett hafsverk.

Vem sjunger eftertänksamhetens lov i byggdebatten? Det pratas högljutt om att snabba upp planprocessen och förenkla reglerna. Då ökar vi antalet billiga bostäder, och det är vad som räknas. Låt vara att kvaliteten blir lidande, att barn, äldre och mindre resursstarka grupper kommer i kläm och att miljövärden får stryka på foten.

Vi i juryn för Sveriges Arkitekters Planpris hävdar att stadsbyggnad ska få ta tid. Kortsiktiga vinster kan bli dyra i längden och leda till att vi inte uppnår avgörande hållbarhetsmål. Årets nominerade till Planpriset kan tjäna som praktiska exempel på planer som verkat under en längre tid och nu bär frukt:

I miljonprogramsområdet Backa i Göteborg ger en gedigen process ett smidigt byggskede med nöjda boende och verksamma, liksom färre överklaganden. Samsyn kring visionen när Munksjöstaden i Jönköping utvecklas gör kommunen starkare i förhandlingarna med staten om den kommande Götalandsbanan. Linköpings arkitekturprogram pekar utifrån befintliga kvaliteter ut en önskvärd och möjlig utveckling när staden växer. I omvandlingen av Sege Park i Malmö formulerar kommunen högre krav än vad lagen kräver, vilket driver innovationer.

Under juryarbetet har vi identifierat tre nyckelfaktorer som gör ett planarbete framgångsrikt. När lagar och regler ses över behöver de ges utrymme.

￭ Samverkan i tidiga skeden ger en tydlig riktning för projektet liksom transparanta spelregler. När varje möjlighet till goda lösningar prövats och förfinats under processen borgar det för ett bra resultat.
￭ Komplexitet. Genom att arbeta med god förståelse för den fulla komplexiteten kan vi få stadsbyggnadsprojekt som mäktar med att både producera många och bra bostäder och även svara mot exempelvis segregationsproblematik och klimatmål.
￭ Nytänkande. Kreativitet och nytänkande bidrar till bättre dialoger liksom tydligare krav, mål och strategier. Det är också ett lok för innovation och utveckling. Krav som är ambitiösare än vad lagen kräver kan sporra innovation och gör att vi kan pröva nya lösningar i skarpa situationer.

Processerna tar tid eftersom investeringar i långsiktiga värden kräver det. Olika intressen ställs emot varandra i planeringsprojekt, vilket kräver samverkan under ledning av kompetenta kommunarkitekter. Lagstiftningen, rätt tillämpad, är en garant för en opartisk och konsekvent rättsförståelse.

Det är naivt att tro att regelförenklingar i plan- och byggprocessen per automatik ger många, billiga bostäder. Sveriges kommuner behöver ett regelsystem som stödjer planering med komplexa sammanhang. Då kan planarbetena svara mot både bostadsbehov och andra prioriterade mål.

Birgitta Lööf, arkitekt SAR/MSA och biträdande stadsbyggnadsdirektör i Göteborgs stad, juryordförande Sveriges Arkitekters Planpris

Björn Adolfson, arkitekt MSA och länsarkitekt i Norrbottens län

Carl Arnö, landskapsarkitekt LAR/MSA och stadsbyggnadsdirektör i Västerås stad

Caroline Dahl, planeringsarkitekt FPR/MSA och verksamhetsledare på Tankesmedjan Movium vid SLU

Ann Legeby, planeringsarkitekt FPR/MSA på Sweco Architects och professor i Tillämpad stadsbyggnad på KTH