”Kommunpolitikerna måste prioritera idrottsverksamhet”

Svensk folkhälsa står inför stora utmaningar. Sedan digitaliseringsvågen inleddes tidigare under 2000-talet har allt fler människor i alla åldrar ersatt ett aktivt och socialt liv med ett oändligt antal timmar framför datorskärmen och börjat tillbringa sin fritid stillasittande.

Trots att alla forskningsrapporter högljutt larmar om konsekvenserna av minskad fysisk aktivitet, minskad social gemenskap och ökat stillasittande, så agerar varken högern eller vänstern med de medel som krävs. Om inte sjuktalen och utanförskapet ska öka ytterligare, krävs det att idrotts- och folkhälsofrågorna en gång för alla placeras på dagordningen.

LÄS MER: Så kan en app få fler unga testa kommunens aktiviteter

Idrotten är ett av de mest effektiva integrations- och demokratipolitiska verktygen som finns att tillgå. Alla, oavsett bakgrund, etnicitet eller religion, kan samlas enade under idrottens fana – utan krav på att passa in eller socialt bevisa sig. Barn och unga förflyttas från gatan till fotbollsplanen och går från att drömma om knarkpengar till att drömma om att få spela på Friends Arena. Idrotten är en samlande kraft som enar människor kring visioner och grundläggande demokratiska principer som ligger till grund för vår samhällsmodell.

Efter coronapandemins lamslående effekter på svensk idrottsrörelse bevittnar vi i dag föreningar som dör ut och en galopperande ökning av ohälsa bland barn i Sverige.

Faktum är att under pandemiåren 2020 och 2021 minskade aktivitetsnivån, mätt i antal deltagartillfällen, med 13 procent, visar statistik från Centrum för idrottsforskning. I åldersgruppen 16 till 29 år bedöms hela 16 procent lida av en allvarlig psykisk påfrestning. Det framgår av den nationella folkhälsoenkäten 2022 från Folkhälsomyndigheten.

Dessa två faktorer går enligt forskningen hand i hand. Mindre rörelse, mindre social stimulans och en inaktiv fritid leder till ökad risk för psykisk ohälsa, brottslighet samt hjärt- och kärlsjukdomar.

Idrottsrörelsens verksamheter kräver kontinuitet och en fast politisk linje. Argument som att ”idrotten är upp till var och en att betala fullt ut för” behöver förkastas. Utan en viss grad av statlig finansiering raseras hela idrottsrörelsens ekonomi. Den har redan i dag en hög självfinansiering och tuffa ekonomiska förutsättningar.

Vi vill få på plats följande, för en starkare idrottsrörelse:

• Satsningar på byggnation och upprustning av idrottsanläggningar. Bland de högsta utgifterna för en förening är lokalkostnaderna. Det är därför viktigt att bygga kostnadseffektivt. Här krävs mer samarbete mellan landets kommuner och idrottsföreningar för att skapa bättre förutsättningar för ett levande föreningsliv, inte minst på landsbygden.

• En nationell krispeng för idrottsföreningar. Många föreningar har svårt att få ekonomin att gå runt i takt med att inflationen och energipriserna stiger. En nationell krispeng, som föreningar drabbade av ekonomisk kris skulle kunna ansöka om att få ta del av, skulle bidra till en god folkhälsa och en levande folkrörelse.

• Satsningar på hälsoprojekt för unga. I flera kommuner i Sverige har man satsat på projekt som stimulerar rörelse och aktivitet hos unga. Hemmasittare får genom projekten möjligheten att ta sig ur sitt sociala utanförskap och skaffa sig nya vänner. Detta ökar också deras chans att i framtiden ha en god hälsa och kunna ta sig in på arbetsmarknaden.

• Ett stopp för skatteslöseriet. Alldeles för många kommuner i vårt land väljer att lägga skattepengar på allt annat än den kommunala kärnuppgiften. Vi menar att landets kommunpolitiker måste omprioritera och se till att resurserna räcker till för exempelvis fritids- och idrottsverksamhet.

Vi står bakom svensk idrottsrörelse. Under en allt för lång tid har svensk idrott nedprioriterats och förpassats till kulisserna i svensk politik. Det är nu dags att satsa på vår största folkrörelse.

Carl Gustav Pfeiffer
Förbundsstyrelseledamot Moderata ungdomsförbundet (MUF)

Ludvig Anderström
Ansvarig Moderat Skolungdom, MUF Västra Götaland Västra