”Kommunal: Så gör regeringens återstartspaket mest nytta”

I samband med regeringsöverläggningarna inför höstens budgetproposition meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) att regeringen föreslår ett återstartspaket på över 100 miljarder kronor. Pengarna ska enligt henne gå till åtgärder för att skapa jobb, skynda på klimatomställningen och förbättra välfärden.

Detta är självklart oerhört välkommet. För som statsminister Stefan Löfven (S) sa i sitt sommartal har den välfärdsstat vi är så stolta över klara brister. ”Inte minst när det kommer till äldreomsorgen.”

När vi pratar om bristerna i välfärden är det viktigt att fokusera på rätt saker – eftersom det bara är då man kan leverera de rätta lösningarna. I huvudsak handlar det om tre områden; avsaknaden av resurser, orimliga arbetsvillkor och de senaste 30 årens marknadisering. Och dessa tre områden hänger ihop, vilket är särskilt tydligt inom äldreomsorgen.

Avsaknaden av resurser, och därmed den kroniska underbemanningen, är det enskilt största hotet mot kvaliteten i äldreomsorgen. Medlemmarna i Kommunal har gång på gång vittnat om hur stressen och pressen ökat genom åren och hur allt färre ska göra allt mer.

Kommunals medlemsundersökning visar att 70 procent av undersköterskor och vårdbiträden inom äldreomsorgen upplever sin arbetsplats som underbemannad minst någon dag per vecka. Mer än hälften av samma grupp svarar att bemanningen är otillräcklig i stort sett varje dag. Utvecklingen går dessutom åt fel håll.

Att äldreomsorgen ändå håller en så hög kvalitet beror på att personalen tänjer sig – springer snabbare, hoppar över raster och knappar in på luncher för att inte de äldre ska drabbas. Detta håller givetvis inte i längden, utan leder till att anställda jobbar sig sjuka. Undersköterskor, vårdbiträden och annan personal i hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende är sjukskrivna i genomsnitt dubbelt så mycket som genomsnittet på arbetsmarknaden. Många utbildade och rutinerade väljer att byta jobb.

Utöver en kronisk underbemanning har många anställda otrygga arbetsvillkor. Sex av tio inom äldreomsorgen arbetar i dag deltid och fler än var fjärde har en tidsbegränsad anställning. Många arbetar som timavlönade och står ständigt stand-by i väntan på att arbetsgivaren ska ringa. En enkät från Smittskydd Stockholm visar att i över hälften av de coronadrabbade äldreboendena i regionen är 30 procent eller fler i personalen tim- eller bemanningsanställda. Coronapandemin visar tydligt att konsekvensen av så stor andel timanställda är farlig.

Underbemanning och otrygga arbetsvillkor förstärks ytterligare av den marknadisering och privatisering som skett under de senaste decennierna. Under 2017 var andelen deltidsanställda 72 procent och andelen tidsbegränsat anställda 37 procent hos privata utförare, jämfört med 61 procent respektive 27 procent i kommunalt driven äldreomsorg. Dessutom gör fri etableringsrätt och krav på konkurrensneutralitet det omöjligt att styra resurser dit de mest behövs, eller att investera i en verksamhet i egen regi.

Om statsminister Löfven menar allvar med att ”vi ska bygga något bättre” måste det, som han också lyfter fram, vara goda arbetsvillkor för de anställda och att alla anställda har rätt kompetens. Men det krävs också mer resurser. Kommunernas ekonomi blir allt mer ansträngd. Statliga medel är livsviktiga för omställningen till en kvalitets- och arbetsmiljömässigt hållbar äldreomsorg. Så om regeringen och samarbetspartierna vill att de 100 miljarder kronorna ska hamna där de gör störst nytta så bör en stor andel gå till att förbättra arbetsvillkoren inom välfärden, och inte minst äldreomsorgen.

Regeringen och samarbetspartierna måste tydligt markera att de ökade resurserna kommer att ligga fast. En välfärd av hög kvalitet kräver stabila och långsiktiga ekonomiska förutsättningar.

Och en välfärd av hög kvalitet ska inte bara vara gemensamt finansierad den ska också vara gemensamt styrd. Det kräver att de lokala folkvalda politikerna ges möjlighet att ta större ansvar för välfärden, och givetvis att de också tar det.

Torbjörn Dalin, chefsekonom, Kommunal